Och nu då?

Julen är över och året lider mot sitt slut. Juldagens hemvändarfest som alla pratar så mycket om blev ett fiasko utan dess like. Kompisar blev för överförfriskade och en annan var hemma innan krogarna stängde. Ensam.

Lördagens kvart över två-ragg (som vi pratar tyst om) gjorde sig inte påmind på juldagen, trots att vi befann oss på samma ställe. Jag led inte speciellt mycket för det...

Och precis när bestämt mig för att lägga ner allt vad killar heter för ett bra tag framöver så dyker det upp en ungtupp som både är söt, snäll och rolig. Han ger mig den uppmärksamhet jag behöver och jag känner mig riktigt uppskattad.

Men han är ung. Och han frågar mig hur jag känner inför det. Men jag tänker inte på det när jag pratar med honom, det är när jag pratar om honom med mina kompisar jag inser att han ÄR ung. Hur unga får dom vara egentligen?

Och vad händer nu?

God Jul!

Det är julafton idag. Det blir min första jul som singel. Jag har lite blandade känslor inför det hela. Det har känts bra ända fram till idag när jag vaknade. Själv. Ensam. Ingen att överraska med ett paket eller bli överraskad själv. Så jag äter min lilla frukost, tittar på granen och försöker känna nån slags glädje över julen. Men allt jag känner just nu är tomhet. Kanske det känns bättre när jag får vara med familjen idag.

Vet inte riktigt var dom här känslorna kommer ifrån. Det är som dom ploppat upp de senaste dagarna.

I och för sig kan det ha att göra med en viss pojke som bara spökar i mitt huvud mest hela tiden. Jag vet att jag sa att jag skulle glömma honom men det var inte så förbaskat lätt. Och speciellt inte när jag träffar honom ute, och full och go som man är drygar man sig som sjutton. Inte tänker jag då på det jag skrev häromdagen "ju mer på - ju mer off".

Nej, den tankebanan fanns inte. Det var bara "fullt ös" som gällde för mig då. Och jag vet med mig själv att jag inte ska vara på honom. Inte om han har flickvän. Det känns ju aningens dumt att gå den vägen. Jag sårar mig själv till slut. Om jag inte redan gjort det.

Nej. Nu laddar vi batterierna och hoppas på ett 2008 som kommer ge glädje för allt och alla.

God Jul på er!!

Nya erfarenheter...

Utgången igår var lyckad. Vi hade skoj som sjutton och fler människor slöt upp till oss inpå kvällen. Vi var ett glatt gäng som i och för sig skingrades lite senare, men det är roligt med spontana människor som bara dyker upp.

Killen jag träffade för några veckor sen, som jag inte gett nåt namn till för jag trodde inte det skulle bli nåt mer, var ute igår. Han gav mig en ny erfarenhet, eller inblick kanske. Jag började inse hur trubaduren och andra killar man "hänger upp sig på" känner sig när man är så jäkla på.

Den här killen gjorde tidigt på kvällen klart för mig att vi skulle minsann hångla och han skulle minsann följa med mig hem. Jag kände väl inte riktigt samma sak. Mycket var nog för att trubaduren fanns inom räckhåll och jag ville inte "offra" honom för en kille som jag inte är intresserad av. Att det är helt galet av mig att tänka så låter vi vara... Det är jag så medveten om själv.

Men den här killen försökte och försökte. Jag försökte ignorera honom men det gick inte. Och ju mer på han var ju mer off blev jag. Varför är det så egentligen??

Till slut gick jag och pratade med trubaduren och då fattade äntligen killen och drog.

Nu fick jag ju inte hångla eller gå hem med nån trubadur ändå men jag behövde inget mer än att prata lite med honom. Och att jag sen står grubblandes igen, det låter vi också vara.

Förväntningar...

Ikväll är det utgång. Ledig imorgon och därför lite utgång med lite trevliga vänner. Kompis E kommer hem på julledighet och det ska bli kul att träffa henne igen.

Med utgång kommer förväntningar. Just nu vet jag inte riktigt vad jag förväntar mig av kvällen. Jag vet att några av "mina" pojkar kommer vara ute, däribland en trubadur.

Jag pratade förresten med honom häromdagen ändå. Snackade lite kort om lite allmänna saker. Efter det har jag inte sagt nåt. Lika bäst det. Känns faktiskt lite lättare när jag skakar av mig honom... Jag har gjort det förr. Det går igen.

Men kvällen då. Förväntningarna. Jag ska nog inte förvänta mig något alls egentligen. Jag ska ha kul. Skitkul. Kompis E kommer hem, Kompis A är på partyhumör. Det kommer nog bli skoj.

Det är väl det jag förväntar mig, en skitskoj kväll helt enkelt.

Inte lika lätt att vara såld på nån som inte går att nå

Winnerbäck sjunger att det inte är lika lätt att vara såld på nån som inte går att nå. Jag fick erfara detta idag...

Hela förra veckan har jag inte ägnat många tankar åt trubaduren eller för den delen pratat med honom. Detta var ju för att han inte gått att nå. Jag tänkte därför i min enfaldhet "Det här går ju bra. Ska väl inte bli så svårt att glömma honom..."

Men så idag. Helt plötsligt. Oförberett. Dök han upp. Som en liten gubben i lådan.

Alla tankar bara bubblade upp i mitt huvud. Skulle jag säga nåt? Alla mina kompisar sa NEJ! Jag lyssnade på dom. Jag undvek honom.

Sen kommer det dåliga samvetet. Varför sa jag inget till honom? OM han ser oss som kompisar var det ganska ohövligt av mig att inte säga nåt.

"Men" säger min kompis T, "sa han nåt till dig då?"

She's got a point. Det gjorde han inte.

Men nu sitter jag ändå här och tänker. Tänker att varför sa inte han nåt då?

Lugna helger

Nu har jag haft lite lugna helger de två senaste veckorna. Jag klagar inte. Det känns som jag behövt det. Efter höstens alla fester och krogbesök så känns lugna helger med julmust och pepparkakor helt rätt.

Om det inte vore för myshumöret.

Det är ju såna här helger man inser att man saknar någon. Att man vill ha nån som man kan krypa upp intill i soffan och titta på en bra film, eller bara lyssna på bra musik och må bra. Men det har jag inte.

Inte nu.

Men jag ska inte klaga. Jag har det bra. Jag letar egentligen inte efter någon. Jag mår bra själv och det är det viktigaste just nu. Så jag kryper upp i soffan med alla kuddar och tittar på en film själv.

Och julmusten smakar ljuvligt.

Dåligt bloggande...

Jag skriver mindre. Det är väl för att det händer mindre. Och för att jag inte vill skriva det jag tänker.

Vad jag tänker...

Jag tänker att det inte blir någon trubadur. Att han är tillsammans med den där tjejen ändå. Att han bara är intresserad av att vara kompisar eller bekanta. Därför släpper jag honom.

Jag vill inte skriva det jag tänker. Men det är ändå det jag tänker. Så ner på pränt kommer det. Och på nåt sätt känns det lite lättare.

Jag behöver ingen kille som skapar oreda i mitt huvud. Någon som jag ska gå och fundera på "Vad menar han? Vad tycker han? Varför gör han så?" En kille som är intresserad ska visa det klart och tydligt, annars är det inte intressant - för mig.

Så säger jag nu. Men jag vet att jag inte menar det - egentligen. Jag kommer stå där om nån månad igen - undra, tänka, analysera. Om vem vet jag inte - men inte ska det vara nån trubadur i varjefall.

Jag släpper honom. Jag lägger ner. Igen. För alltid?

Nya händelser och vändningar...

Det har gått någon vecka sen förra inlägget. Jag vet inte varför jag inte skrivit. Kanske kände jag att jag var för uppe i allting. Det blev för rörigt allt. Men nu ska vi reda ut vad som hänt.

Efter fylleslagshelgen kom en ny helg med en ny fest. Den var inte riktigt på samma nivå som fylleslagshelgen men var skoj ändå. Vi var på fest hos kompis J. Vi var en hel del folk och vi hade skoj. Jag träffade Han och hans tjej. Det gick bra. Jag har inga känslor kvar. Det är skönt att veta.

Veckan efter börjar Trubaduren höra av sig mer och mer. Vet inte riktigt varför. Förstår inte riktigt vad han vill. Men han och jag pratar på msn, vi skickar sms. Och jag funderar: Vad håller han på med?

Så kommer den här helgen. Vi har fest på fredag den här gången. Det blir oerhört mycket dricka. Jag träffar en kille. Jag känner honom sen tidigare. Det är konstigt men ändå trevligt. Vaknar dagen efter och ser att jag fått sms från Trubaduren under natten. Han undrar om jag gått hem... Sms:ar honom senare på dagen och frågade vad han kunde ha velat. Han svarar att han hade gått till utestället för att kolla om jag var där. Jag slår mig hårt i huvudet, tänk om jag hade varit kvar!? Kanske hade jag fått rätsida på hans beteende den sista tiden. Men det får jag aldrig veta nu.

Det blev en lugn lördag. En lördag med msn:ande med en Trubadur och jag står fortfarande lika frågande som för 2 månader sen.. Det här är inte bra för mig.

Lite sömn hos andra...

Lördagens fylleslag blev verkligen ett fylleslag. Tjejerna och jag och körde hårt. Vi hade grymt kul. Det blev vin och drinkar. Taxifärd ner till utestället. In och till baren. Mer dricka... Det var mycket alkohol som flödade i våra kroppar denna kväll. Men jäklar vad kul vi hade.

Ingen av oss tror jag var på jaktstigen. Det var väl därför vi hade så bra utdelning på kvällen. Jag hittade en kille ganska snabbt som var söt och väldigt intresserad. Men han var 23 år. TJUGOTRE år. Det är inte gammalt det inte... Bort från honom och vidare till nästa. Träffar på en kille jag haft sporadisk kontakt med på msn under hela hösten. Vi kramade om varandra och någonstans förvandlades kramen till en kyss. Vet inte hur det hände. Men det var inte helt fel. Sen drogs jag med i vimlet och hamnade med lite annat löst folk.

Under hela kvällen hade jag sms-kontakt med chat-killen och på vägen hem träffade jag på honom. Det hela slutade med att vi gick hem till honom. Vi sov dock bara. Men sova är trevligt. Han var trevlig. Han var faktiskt jättesöt och jag är nog ganska intresserad egentligen... Vet dock inte hur bra det är. Det brukar inte vara bra. Så jag ignorerar det jag tror att jag känner och flörtar vidare med lite andra människor. Jag vägrar bli besviken igen...

Players?

Min kompis T sa nåt intressant häromdagen... som jag var inne på för inte så länge sen... "Men, är inte vi lite players också då?" Det hela var i en diskussion om killar vi har kontakt med som är så rara och söta i början när man får kontakt med dom och det slutar med att dom är praktarslen allihop. Vi sörjer väl inte alltför länge utan hoppar på nästa tåg ganska snabbt, vilket resulterar i en ganska hög omsättning av potentiella ragg... Nu händer ju inte speciellt mycket med dom killar vi "dumpar" eller blir "dumpade" av, men att vi hoppar från en till en annan är ju ändå lite playervarning. Vi leker ju med killarna...

Och just det där med lekar... Jag har under den senaste veckan varit grymt lekfull med dels skidåkaren (som hastigt och lustigt dök upp på arenan), dels trubaduren, dels chat-killen... Jag jonglerar och har skitkul. Det värsta som kan hända är att alla dyker upp samtidigt men den risken är nästintill obefintlig... Så jag leker på... Det gör mig glad, för stunden...

Jag vet inte om jag behöer så mycket mer just nu...

En dejt med en raring och nya och gamla pojkar dyker upp

Jag träffade då raringen. Vi tog en middag och satt och babblade om både ditten och datten. Det var trevligt men under hela tiden var det något som störde mig och jag kunde inte sätta fingret på vad det var...

Jag tänkte ge honom en chans till så jag skickade iväg ett sms, ett mess jag inte fått något svar på. Kanske kände han likadant?

Har dock en ny pojk på gång, vi kallar honom chat-killen. Han är söt och rolig, lite fräck ibland. Han kommer från stan men bor på annan ort tillfälligt. Han kommer komma hem framöver. Det kan bli intressant om man träffar på honom...

För övrigt har någon dykt upp på arenan igen. Trubaduren gjorde sig till känna under helgen och där blir jag inte klok varken åt höger eller vänster. Men jag pratar med honom. Varför vet jag inte.

En cowboy som blev en raring

Pratar lite mer med cowboyen. Han är verkligen rar. Så rar att jag och kompis T numera kallar honom raringen. Därför byter vi namn på honom här också. Cowboyen blev en raring helt enkelt.

Det blir middag. Fredagsmiddag. Det ska bli spännande. Jag är väldigt nervös men raringen är ju en raring så det ska nog gå bra.

Han frågar saker. Han är intresserad. Han är inte svårtillgänglig. Han gör mig glad.

Det här behöver jag.

En fylla med en cowboy

Helgen passerade med dunder och brak. Det blev aldrig någon utgång i fredags och det var nog lika bra det. Vad skulle jag ut och göra? Jag hade ju inget att hämta hos trubaduren ändå. Istället blev det utgång på lördagen. Och där kan vi snacka utgång!

Det hela började med att jag blev bjuden på mat hos min kära killkompis J. Han är goast i stan och vi käkade gott och drack lite vin, sen kom vår kompis S och vi började blanda drinkar.Vi blev bara fullare och fullare.

Efter många drinkar gick vi ner på vårt uteställe. Hittade på en kille jag känner från förr och vi stod och snackade. Helt plötsligt uppenbarar sig en lång snygg kille och han tittar rakt på mig. Sen börjar han prata med killen jag står och pratar med. Dom känner tydligen varandra och han kände igen mig från förr han också. Jag kände dock inte igen honom. Men jäklar vad söt han var.

Vi snackade vidare och här får jag lite svårt att komma ihåg hela förloppet men jag har nån svag minnesbild att vi pussade lite på varandra. Sånt gillar vi. Men inget mer händer.

Igår får jag ett sms av honom, vi kan kalla honom för cowboyen (lång historia). Han hade letat på mitt nummer och tar alltså kontakt med mig. Sånt gillar vi definitivt! Började sms:a lite och senare gick vi över på MSN. Han ÄR söt. Han verkar intresserad. Och vi snackade om middag.

Det har kan bli intressant...

Så klart...

Inte kan jag bara glömma någon på fem röda. Det går inte. Jag funderar om det kanske går att göra nåt åt saken. Men är det lönt? Så klart inte.

Jag börjar bli partysugen. Det är ju ändå helg. Det är party imorgon. Jag vill gå ut ikväll. Jag vet varför jag vill gå ut ikväll. Jag vet att han kommer vara ute. Så då vill jag gå ut. Jag ska med andra ord inte gå ut ikväll. Men suget finns där. Så klart.

Satt och pratade om Nätdejten med kompis T. Jag insåg att han är min reservplan. Han är den jag börjar prata med på MSN när jag känner mig lite deppig över de andra misslyckade killarna. Det är som att han alltid finns där. Vi kräver inget av varandra. Synd att vi inte bor i samma stad, men det kanske är just därför vi fortsätter prata med varandra, trots att det är helt misslyckat när vi träffas. Så klart. Så är det ju. Det känns tryggt, nån ger en bekräftelse när man behöver det.

Utgång ikväll. Det är lockande. Så klart...

Men jag bör inte... så klart inte...

Reservplan igen?

Jag tror jag befinner mig i reservplansträsket igen...

Jag har ju länge misstänkt att trubaduren har haft någon som distraherat honom. I helgen hade min kompis A fått höra på omvägar att han kanske inte var singel längre. Idag tog jag tag i det hela och frågade honom. Och jo då, det fanns någon annan. Men han ville inte kalla sig inte singel ändå. Det här förbryllar.

Jag började diskutera det hela med min kompis T som i sin tur tog upp diskussionen med sin killkompis. Denna killkompis tyckte att trubaduren var tydlig. Han ville vara med den andra tjejen, men han ville även vara med mig. Oj så tydligt! (en svag sarkasm kom över ejjeliten...)

Det hela börjar alltså kännas bekant. Han har mig som reserv utifall det inte funkar med den andra... Och hur ska jag reagera på detta?

Helt ärligt så orkar jag inte bry mig längre. Det känns som trubaduren är ett avslutat kapitel. Han har fått så många chanser och nu orkar jag helt enkelt inte lägga ner mer energi.

Men om nån vecka är han väl tillbaka på tapeten igen... Vi har han helt enkelt vilande... Han får helt enkelt vara MIN reservplan.

Players

Jag och mina vänner har många gånger suttit och analyserat killar och om det finns player-beteenden i deras sätt att agera. "Är han en player?" är den återkommande frågan.

Jag har träffat på några killar som definitivt har player skrivet över pannan, vi har Han, elkillen, trubaduren ligger risigt till och nu senast skidåkaren.

Men ska man acceptera killars playerbeteenden? Vad är det som gör dom till players? Vi tjejer kräver kanske för mycket av dom. Dom vill väl precis som oss ha lite tillfälligt sex ibland och inget mer med det. Det är ganska skönt att vara själv när det kommer till kritan och är det då så konstigt att dom tar för sig när det erbjuds? Skulle inte vi tjejer göra detsamma?

Med anledning av dessa funderingar har jag starkt börjat fundera på att gå in för att bli den kvinnliga motsvarigheten till en player. Varför ska inte jag kunna ta för mig? Varför måste jag lämna orsaker till att jag inte vill träffas fler gånger när killar kommer så lätt undan genom att bara le och säga: "visst, vi får höras..."

Frågan är nu bara, vad kallas en kvinnlig player?

Och vad hände?

Partyt igår var precis vad jag behövde. Jag och mina vänner var superladdad och vi hällde i oss vin och drinkar och blev väl inte så lite onyktra. Men vad gjorde det. Vi gick ut med självförtroende.

Träffar på skidåkaren och killen är verkligen snygg. Men om jag var onykter var han stupfull. Var svårt att få kontakt med honom och jag kände att jag inte hade mycket att hämta där. Men ändå kändes det som att det inte gjorde något. Jag hade roligt.

Det var en kväll att minnas. Så här i efterhand vet jag inte riktigt vad det är att minnas. Men det var en kul kväll. Roligare än vad jag haft på länge.

Om det blir någon fortsättning med skidåkaren på Facebook återstår att se. En nätflört är ju alltid rolig att ha så vi får se.

Komplimanger

Jag har svårt med komplimanger. Jag vet inte riktigt hur jag ska ta komplimanger. Får jag en komplimang av någon jag inte har något intresse av blir jag glad och tackar så mycket. Men får jag en komplimang av någon jag är intresserad av blir jag ställd. Vet inte hur jag ska bete mig.

Jag fick en komplimang av trubaduren. Det var oväntat. Det var sött. Det var precis vad jag inte ville höra med tanke på att jag lyckades sluta tänka på honom i flera dagar.

Nu tänker jag igen.

Jag ska inte tänka.

Ikväll är det party. Ikväll kommer skidåkaren med vänner och intar stadens krogar. Jag tänker inte tänka på någon trubadur som slänger ur sig komplimanger. Jag ska tänka på skidåkare med starka armar som kan ta tag i en och visa en ett och annat här i livet.

Jag behöver det.

Ett nytt kapitel?

Det var någon som dök upp på MSN igår. Någon som trevandes försökte få igång ett samtal. Någon som förmodligen kände av att det inte gick så bra. För någon försvann sen, men sa i varjefall hejdå vilket inte brukar ske alltför ofta...

Jag kände igår att det var som min kompis sa häromdagen. Jag har nog släppt trubaduren lite. Speciellt efter att jag började prata med den andra killen via Facebook. Vi kan kalla honom skidåkaren.

Skidåkaren och jag har haft en oerhört sjuk och fantasifull konversation på Facebook igår och idag. Jag skrattar högt när jag får hans meddelanden. Sånt tycker jag om. När man blir glad.

Det blir spännande att se i helgen vad detta kan leda till, OM det leder till något...

En helg med besök

Till helgen kommer ett gäng grabbar på besök. Inte till mig, men till stan. Det är min gamla kompis H och hans gäng som ska inta staden för lite party och diverse aktiviteter. Kompis H säger att han kommer ha med sig en kille som brukar ha god tur bland det kvinnliga folket.

Genast springer jag in på Facebook och kikar på killen. Japps. Mycket intressant. Så vad gör Ejjeliten? Jo, hon skickar ett meddelande till honom. Så käckt och oväntat.

Idag hade jag fått svar.

Det här kan ju bli spännande...

Min kompis E uppmärksammade mig igår på att jag inte pratat om Trubaduren på ett tag. Det hade jag inte tänkt på. Kanske är det så att jag börjar släppa honom. Även om det, när jag tänker på det, känns väldigt ledsamt. Att jag inte fick en chans med honom efter efterfest-kvällen. Jag kommer nog alltid få undra vad han hade för avsikt när han bestämde sig för att lägga till mig på MSN. Känns lite sorgligt.

Men nu har jag ju nåt nytt att se fram emot. En fullspäckad helg som börjar redan på torsdag!

Bara vara vänner?

En tanke som gnagt i mig sen igår kväll... kanske är det så att jag bara ska acceptera att det inte blir mer... Vi får vara vänner istället.

Men det vill jag inte. :-(

Otydlig?

Jag satt och funderade på om jag verkligen är så tydlig som jag tror att jag är...

Jag pratade med kompis K som nog är den som kan känna igen sig mest i mina tankar då hon varit i min sits ett antal gånger. Hon gick och trånade efter en kille i 2 år utan att det hände något mer... Så långt ska inte jag låta det gå. Jag har ju redan ledsnat.

I vilket fall som helst så sa kompis K att jag kanske måste säga rakt ut: "Jag gillar dig, jag vill träffa dig." Och det var då det slog mig. Jag har ju inte sagt något rakt ut, jag har ju flörtat, men han har ju inte hört något konkret egentligen. Så jag kanske inte är så tydlig med vad jag vill?

Jag kanske inte ska backa, jag kanske ska forcera framåt. Jag har ju inte direkt något att förlora. Eller så låter jag det ta sin tid... Kanske är det något som ska mogna fram...

Det är mycket funderingar i mitt huvud. Och alla funderingar kretsar kring en och samma person...

Drömmar

Häromnatten drömde jag om trubaduren, det var ingen rolig dröm och jag vaknade väldigt rädd och ledsen. Jag har sen den natten haft andra drömmar om honom. Dom har i och för sig varit trevligare. Men att jag drömmer om honom irriterar mig.

Jag vill inte ha honom i mitt huvud dag som natt. Jag vill inte komma på mig själv att gå och fundera: "Undrar vad han gör ikväll? Varför är han inte online? Kan han inte bara skicka ett litet sms?" Vad tjänar det till? Ingenting. Jag gör mig själv besviken.

Nedläggningen jag sa att jag hade gjort för en vecka sen verkar vara som bortblåst. Jag har inte lagt ner honom. Däremot har jag nog kommit till en punkt där jag lär bestämma mig och känna mig för vad sjutton det är jag vill med det här.

Jag kan inte gå runt som en tonåring och drömma om honom (oavsett det är på nätterna eller på dagarna). Jag vill ha the real deal, inte någon fantasi.

Jag vill inte drömma om honom något mer. Jag vill veta vad han vill och hur han tänker. För nu börjar jag ledsna rejält.

I lost count of the times I’ve given up on you

I lost count of the times I’ve given up on you
But you make such a beautiful wreck you do

Nedläggning eller inte nedläggning... det är frågan...

Rättelse

Ok. Nätdejten hade inte blockat mig. Jag var paranoid.

Journalisten har jag dock inte sett röken av. Men det har inte min kompis heller, så jag kanske bara inbillar mig där också...

Jag börjar verkligen bli paranoid...

Blockad och borttagen

Jag är deletad. Jag är blockad. Jag är raderad.

Jag vet att jag är borttagen på Facebook och blockad på MSN av två olika killar. Och jag misstänker att jag är blockad på MSN av 2 andra killar. Hur tragiskt är inte det. Inte nog med att man blir nobbad i verkliga livet. Nu blir man det på nätet också.

Dom två som blockat och deletat mig är inga förluster. Dom klarar jag mig utan. Har aldrig varit intresserad av dom. Det var hos dom intresset låg och när jag inte var intresserad tillbaka blev dom väl sura på mig eller nåt. Skumt var det iaf.

Dom andra två som jag misstänker har blockat mig är Journalisten och Nätdejten. Journalistens orsak har jag inte lyckats komma på. Men det kan ha att göra med att han är kompis med den ena killen som deletat och blockat mig. Solidaritet på nätet eller nåt sånt?

Nätdejten har jag inte fått bekräftat att han blockat mig. Det var bara en känsla jag fick.

I vilket fall som helst känns det lite komiskt att fyra killar blockat mig på kort tid. Jag kanske borde rannsaka mig själv? Eller så är dom fjantiga hela bunten. Jag gissar på det sista.

Ragg på bortaplan...

I brist på intresserade trubadurer drog jag iväg på en mini-trip över helgen. Det var fest som stod på schemat. Och mitt mål var åtminstone lite hångel med nåt tänkbart offer.

Det blev en rejäl fylla. Och på nåt vänster lyckades jag träffa på nån kille som jag tyckte att det var en mycket bra idé att hångla med. Så ja, jag lyckades ju med mitt mål...

Men tyvärr satt den där trubaduren i min skalle och spelade små trudelutter ändå... Vilket gjorde att jag "ångrade" mitt ragg och i princip sprang ifrån den stackaren.

Så nu lägger jag ner allt som har med killar att göra tills jag vet vad jag håller på med och inte börjar ångra massa dumma saker...

Som att det skulle hålla länge...

Det går åt helvete...

Japp, jag sa ju att nedläggningen skulle gå åt helvete.

Fast inte helt. Men jag är på stället han spelar på idag igen. Han kommer fram till mig, lägger handen på min rygg och axel. Han pratar, ler, är söt och fin. Och jag tänker: "Jag har lagt ner det där, don't let it get to me..." Men lik förbannat ligger jag här nu och tänker: "Tänk om..."

Men NEJ!

Det är nedläggning. Det är nedläggning så länge inte något väldigt drastiskt händer. Som att den där dejten som aldrig blev av, verkligen blir av. Då kan vi tala om påläggning igen! Ha ha.

The return of the elkille?

Kommer ni ihåg elkillen? Dejten från i somras? Han har återvänt... Oups.

Det började med att jag fick reda på att han skulle börja jobba på mitt jobb igen. Jag har dock lyckats missa honom i några veckor nu. Sen häromkvällen dyker han upp på MSN så jag frågar honom om han smyger omkring och är osynlig. Det slutar med att han säger att han ska komma in och säga hej till mig. Mycket riktigt. Idag står han här inne på mitt kontor och säger hej. Det hela var mycket märkligt och min kollegas kommentar när han gått sammanfattar nog hela situationen: "Oj, var det här Bonde söker fru a'la vårt jobb?"

Fick väl typ samma vibbar från i somras. Konstigt alltså. Så den vägen går vi inte igen. Men kanske lite lätt flörtande som tidsfördriv kanske?

Nice to meet you anyway...

Mörker

Det var mörkt i morse när jag gick till jobbet. Det är mörkt tidigt på kvällarna nu. Det mesta känns faktiskt som ett mörker.

Jag har funderat på det här med Trubaduren. Jag känner att det jag håller på med börjar bli tragiskt. Han är inte intresserad. Hade han varit intresserad hade det funnits mer intresse av att höra av sig och det gör det inte. Det känns som jag tränger mig på. Det känns som jag stör. Det känns inte så bra.

Så vågar jag säga det igen?

Jag lägger ner.

Jag tror jag måste göra det. För att "rädda" mig själv.

Den här gången blir det lättare, jag har saker inbokad. I helgen åker jag bort på roligheter.

Nu måste jag försöka glömma honom. Det kommer gå åt helvete, som vanligt.

Det här var lite fyndigt...

Raggning är som fiske, nappar det inte efter 3-5 försök får man byta fiskevatten...

Eller bete kanske? Ha ha

Konstigheter

Jag blir inte klok på det här. Jag sa ju att nedläggningen inte skulle hålla länge. Den höll inte mer än några timmar...

Han hörde av sig igen. Skriver nåt och man är fast igen. Det hemska är att det inte ens behöver vara nåt gulligt eller flörtigt. Bara att han hör av sig gör att jag klamrar mig fast igen... Det är patetiskt i många avseenden.

Jag försökte ta tag i saken häromdagen. Kom med invit på invit på invit. Men han nappade inte. Eller han var väldigt nära att nappa men jag tror det är något som hindrar honom. Om det är någon som hindrar honom eller bara något abstrakt är frågan.

Kalla det kvinnlig intuition, men ibland känns det som att han har nån annan tjej på G och har mig lite som reserv... Kan det vara så? Kan det vara där skon klämmer?

Det är många frågor och inte lär jag få några svar... om jag inte frågar honom rakt ut... och det lär jag ju inte göra!!

Nedläggning?

Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Nu lägger jag ner.

Det händer inget med trubaduren och ärligt talat börjar jag ledsna. Man kan gå med på spel och sådant en kort stund, men när det inte händer något mer så måste man fråga sig själv om det är värt det. JAG är intresserad, men HAN verkar inte intresserad. Alltså ska jag lägga ner. Inte ödsla mer energi. Det tär bara på mig och det orkar jag inte, inte just nu.

Hur länge håller det den här gången?

Hur tänker killar?

Jag pratade med Han igår. Han har ju gått och blivit en kompis nu. Jag har inga som helst känslor kvar för honom och vi kan skratta och ha roligt tillsammans igen. Ok att jag fortfarande kan bli arg när jag tänker på hur han behandlade mig, men samtidigt är jag lite glad att det aldrig blev något seriöst över det hela. Tänk så märkligt livet är ibland.

I vilket fall som helst frågade jag honom: "Hur tänker ni killar egentligen?" Han skrattade och sa: "Problemet är väl kanske att ni tänker FÖR mycket och vi killar inte tänker ALLS." Det har han nog rätt i.

Vi tjejer har en tendens att analysera minsta lilla.

Så jag ska sluta analysera nu.

Jag är ju cool.

Så cool.

Överanalyserar jag det hela?

Jag borde verkligen sluta analysera allt och bara låta allt vara... Men lik förbannat sitter jag och analyserar.

Som igår.

Trubaduren spelar låtar jag tycker om, som han vet att jag tycker om. Han överraskar på slutet igen. Han överraskar faktiskt i början också. Det är som att han är intresserad. Det är som att han flörtar. Men ändå händer inget. Varför händer inget? Har jag för bråttom?

Jag ska vara cool.

Låta det bero. Se vad som händer.

Jag är cool.

Roulette?

Skrev precis en kommentar till Glimra och kom på att det jag skrev är sant. Det känns som jag spelar roulette när jag har att göra med herr Trubadur. Jag har aldrig någon aning om hur han kommer vara.

I måndags sitter han och flörtar med mig. Helt klar. Det finns ingen tvekan där. I tisdags lite flörtande men inte lika mycket och igår, ja igår, då var det ingenting. Då var det bara underligt. Därför ska det bli intressant att träffa honom idag när han spelar. Förra veckan överraskade han ovanligt mycket så vi får se om det blir en repris idag. Jag vågar inte hoppas på nånting utan går dit och har skoj med mina vänner...

Men vill man ha detta spel? Orkar man hålla på så här? Kommer jag bara göra illa mig själv i slutändan?

Vad gör jag nu?

Oj. Nätdejten hör av sig. Säger att han kommer hit och undrar om vi ska träffas. Vill jag det? Det känns inte som det. Hur gör jag? Ärlighet varar längst? Eller kan man bara låtsas som det regnar och tralla på som vanligt...

Oj! Vilken helomvändning...

Från att ha varit avisande, ointresserad, allmänt dissande, så möts jag av en helt annorlunda Trubadur på måndagen. Han pratar, skämtar, frågar, verkar mer och mer intresserad. Och det mest otroliga: Jag kanske lyckades få till en dejt med honom!

Det hela hände i en konversation vi hade om en grej. Jag sa att jag skulle kunna tänka mig en middag som kompensation mot den hjälp jag gett honom med diverse saker och han säger ok!

Jag är verkligen i chocktillstånd. Ok, än har vi inte sett att det blir av. Men den helomvändning han gjorde igår chockerar mig.

Oj!

Och följetången fortsätter...

Ja, inte blir jag mycket klokare inte. Trubaduren fortsätter höra av sig. Skickar länkar till låtar och man kliar sig i huvudet och funderar: Vad menar han?

Jag vet inte riktigt hur jag ska greppa den här situationen. Är han intresserad? Leker han bara med mig? Om han är intresserad, varför gör han inget? Ska jag göra något? Kan jag göra något utan att verka påstridig och riskera att skrämma bort honom? Hur gör jag?

Jag är helt klart intresserad. Jag gillar honom. Han är rolig, han är söt, han verkar snäll, han har bra musiksmak, ja han är himla intressant helt enkelt... Och jag vet att jag kommer blir besviken. Jag vet att jag tänker alldeles för mycket på honom för mitt eget bästa.

Det kommer inte sluta bra det här. Det vet jag.

Irriterande

Så sitter man här en söndag och är lite irriterad på Trubadurens beteende under gårdagen. Sen blir man irriterad på sig själv, för killen har ju inte gjort nåt fel egentligen. Han är trevlig och snäll, dissade ju inte mig totalt igår. Kanske var jag som hade för stora förväntningar...

Sen går det en stund och jag är åter irriterad på honom. Varför hålla på och vara trevlig och snäll om man inte är intresserad?

Så sitter jag så där, halva söndagen - förutom några timmar då jag snackar med en ny nätkontakt som verkar intressant - och framåt kvällen får man ett meddelande på msn från killen: "hej hej, har du haft en bra helg?" Vad håller han på med?

Kändes som han ville kolla av att jag fortfarande var intresserad. För att stärka sitt ego. Ska jag gå med på det?

Snackar väl med honom när han snackar med mig, men annars lägger jag inte ner mer energi.

Att det ska vara så irriterande...

No more trubadur

Då var den sagan över då. Träffade Trubaduren igår på ett uteställe. Och jag säger bara, hade killen varit intresserad hade han 3-4 chanser att göra nåt åt situationen igår. Men inget hände, inget visat intresse (förutom lite artigt socialt hälsande) och jag kände att jag inte tänkte lägga ner nå mer energi där. Så - no more trubadur.

Känns ändå lite sorgligt. Killen är fin. Han är trevlig. Men nej. Det blir helt enkelt inget.

Jag tänker inte gå med på att ge honom den bekräftelse han uppenbarligen strävar efter. Jag tänker inte sitta och hoppas på sms och msn meddelanden. Nej. Det funkar inte.

Förresten blir det inge mer med nätdejten heller. Han fick en chans till och det kändes fortfarande inte som nån höjdare. Han är tafatt. Känns lite pubertal i vissa lägen. Så nu blir det inge mer med honom heller.

Så vad återstår? Journalisten kanske?

Eller så är jag bara själv ett tag och inte tänker på killar... Det kan ju vara nåt nytt.

Fortfarande inget nytt

Trubaduren är väldigt tyst. Han har varit online några svängar men jag har inte fått något meddelande. Kanske är han en bekräftelsetorsk. Vill känna sig jagad ett tag... Vara den som får all uppmärksamhet och sen bara mosar en... Eller så är han inte intresserad. ELLER så är han upptagen helt enkelt.

För att skingra mina tankar drar jag iväg och träffar nätdejten idag. Jag ska åka till staden han bor i av helt andra skäl men frågade om jag fick sova hos honom och det fick jag. Kan ju bli trevligt. Fast jag vet inte riktigt vad jag känner för den killen. Han är ju inte direkt världsbäst på att höra av sig... Vi kanske har samma intresse båda två, någon att fördriva tiden med...

Imorgon blir det kanske utgång på det stället Trubaduren spelar, på lördag blir det definitivt utgång. Får väl se vad som händer och sker. Håller er uppdaterade...

En dag avklarad

Trubbisen var online igår på MSN. Jag skrev inget. Men det var olidligt svårt att hålla sig. Men jag lyckades skingra tankarna och göra annat. Till slut gick han offline. Utan ngt meddelande till mig. Dåligt.

Men jag fortsätter. Idag är jag upptagen hela eftermiddagen och kvällen så då blir det inge svårigheter att hålla sig borta. Och imorgon och på fredag är jag bortrest så då blir det också piece of kaka.

Det är till helgen det stora provet kommer.

Han spelar nämligen på ett ställe som jag brukar gå på. Ska jag gå dit? Ska jag ta kontakt? Ska jag bara finnas, lite lätt tillgänglig om det skulle vara så... Vi får se. Beror väl kanske på hur nykter, eller rättare sagt, onykter jag är...

Men jag håller mig borta ett tag till....

En ny taktik

Efter en helg där jag lyckades få närkontakt med Trubaduren i form av en biltur och flera allmänt trevliga MSN-stunder så är jag tillbaka på 0 då han verkade allmänt ointresserad igår när jag pratade med honom på MSN. Jag har därför bestämt mig för en ny taktik.

Jag ska inte börja prata med honom på MSN på en vecka och se vad som händer.

Jag har nämligen kommit på att jag lätt kan bli för efterhängsen när någon jag är intresserad av visar intresse tillbaka. Detta är ingen bra egenskap jag har, så därför ska jag bryta den. Så - från och med idag ska jag inte börja prata med honom eller någon annan av "mina pojkar" på en vecka och se vad som händer...

Vi får se hur länge det varar... förmodligen tills han loggar in nästa gång. Ha ha

Svårflörtad

Jag satt och snackade lite med Trubaduren på msn. Jag tycker om att prata med honom på msn. Han är lättsam. Skrattar och frågar frågor tillbaka. Men jag kan ibland känna att jag blir så nervös, att jag inte riktigt vet hur jag ska bete mig... Hur flörtar man med någon man redan haft skoj med?

Det går inte.

Kanske är det som min kompis J säger att killar säger: "Tömma och glömma." Men han verkar ju ändå inte ha glömt mig eftersom han ändå ville ha min msn-adress. Klurigt det där...

Men hur flörtar jag? Hur får jag ur mig det att jag faktiskt vill träffa honom under nyktra och tidsmässigt normala förhållanden?

Ska klura på det där idag jag...

Fick ett sms...

Trubaduren hörde av sig. Han ville ha min msn-adress. Han fick den. Vi chattade.

Söt.

Galning?

Har fått en oroväckande konstig knaspelle efter mig. En kille som säger att han gjort slut med sin flickvän för att få träffa mig. Skickar mejl på mejl på mejl där han säger att han vill träffa mig. Jag har aldrig träffat den här killen. Vi msnade lite i somras men jag sa att jag inte var intresserad då han satt i ett mångårigt förhållande. Och nu ger han sig inte...

Lika bra att ignorera va?

Alla mina pojkar...

Vad ska man säga? Ibland vill man verkligen bara krypa in i pojkarnas huvuden och se hur dom resonerar och tänker... Jag har under de senaste dagarna varit med om några märkliga händelser.

Det började på onsdagen efter att nätdejten hade åkt hem. Jag hörde ingenting ifrån honom på hela dagen och sen på kvällen pratade vi lite grann. Men han var återigen tillbaka i den tysta svåråtkomliga stilen, den som jag inte förstår. Vi sa inte så mycket. Sen igår skickade jag ett sms till honom, ganska allmänt men som ändå visade lite att jag tänkte på honom... Jag menar, lite måste man räcka ut en hand om han nu är så blyg.... Men inget svar. Nej nej. Inga sms här inte.

Sen när jag kom hem efter en utekväll igår började han tokprata på msn istället. Han satt väl där sent på kvällen och var lite småpilsk, vad vet jag. Men lite irriterande är det att han håller på så. Där skulle jag vilja krypa in i skallen på honom och se!

Den andra händelsen är Trubaduren. Jag var på ett uteställe igår och han spelade. Min kompis A hade tjatat på mig att jag skulle med så jag hängde på. Hade lite svårt att titta på trubbisen, men när jag gjorde det var han söt som få och jag kände lite: "fan, jag måste få träffa honom annat än efterfester!". Hann aldrig prata med honom ngt eftersom jag var tvungen att sticka tidigt. Skickade dock ett sms där jag sa typ att det hade varit bra och att jag var tvungen att sticka och avslutade med: "Ps. du är lite söt du..." Så får jag till svar: "Hi hi. Tack och tack detsamma." och sen en invit till efterfest framöver... Så jag svarar att vi gärna kan träffas ändå och så skickade jag med min adress till msn. Men tror ni jag fått nåt svar? Nej nej. Ingenting.

Vad tror dom? Är dom rädda att få en efterhängsen tjej efter sig? Jag fattar fan inte! Jag är inte ute efter ett förhållande och samboskap och hela köret. Jag vill ju bara ha nån att mysa med...

Ska nog lägga ner allt. Skita i att höra av mig till nån. Så får vi se hur kul det är egentligen...

Dejten med nätdejten

Jaha. Det var det det. Eller vad ska man säga? Han kom, han åt, han drack, han pratade, han lyssnade, han hånglade, och han kom... ;-)

Nätdejt #1 var en trevlig liten prick. Men det var just det, han var liten. Smal, slank, lite som trubaduren, som också var slank och smal, han var dessutom kort, det är inte Nätdejt #1. Det gör att jag känner mig som en elefant eller amazonkvinna kanske, och det gillar jag inte. Jag blir väldigt självmedveten då. Vilket inte är positivt.

Men han var mysig. Han var söt. Han dög helt klart.

Han blev kvar. Sov sött bredvid mig. Och väckte mig med lite mys på morgonkvisten. Sånt gillar vi.

Vet inte om vi kommer träffas igen. Vet inte om det blir nån fortsättning. Vet inte om jag kommer tycka det är tråkigt. Vet egentligen ingenting.

Ska nog ta och smälta det här nu...

Dejt med nätdejt

Jaha. Då är det då dags. Nätdejt #1 kommer och hälsar på. Känns inte som jag kommer att få speciellt mycket gjort idag på jobbet. Mina tankar vandrar iväg mest hela tiden...

Men varför är han så flummig om han är intresserad? Spelar han nåt spel? Eller är han bara lite knasig? Jag förstår inte.

Inte får jag ur mig nåt vettigt här heller. Låter det vara så. Jag kanske flummar jag också...

Tål att tänkas på.

Flummiga killar

Igår var det fest. Jag och några kompisar satt hemma hos kompis J och snackade och drack lite alkoholhaltiga drycker. Vi var alla taggade och kände att vi skulle ha det skitkul under kvällen.

Så vi satt där och snackade och så ringer kompis J's telefon. Jag ser telefonen och utbrister: "Det är Journalisten!" Och då passar kompis J på att säga: "Ja han kommer hit!" Jag visste inte var jag skulle ta vägen. Satt på nålar tills han kom.

Journalisten var dock allmänt suspekt och jag fick inget grepp om honom. Lite tråkigt. Han är fin.

Sms:ade lite med Trubaduren också. Frågade om han skulle ha efterfest men det skulle han inte ha. Men jag fick komma dit om jag ville. Men sen verkar han ångrat sig för jag fick ett annat sms där han sa att han skulle iväg... Han får jag inte heller grepp om. Han kan ju inte vara helt ointresserad om han svarar på mina sms... men samtidigt så skickar han inga egna heller.

Nätdejt #1 håller till råga på allt också på att flumma. Pratade med honom i telefonen igår och smsade lite under kvällen. Vi har bestämt att vi ska träffas i veckan. Men idag är han konstig på msn. Pratar inte så mycket. Det är nåt som inte stämmer. Men vad är det??

Jäkla killar att flumma omkring. Egentligen borde man bara lägga ner alla som flummar.

Telefonsamtal

Efter dejten med elkillen så bestämde jag mig för att prata i telefon med de killar jag blir intresserad av via nätet INNAN jag träffar dom. På så sätt kan man känna av lite vad det är för nissar egentligen... Man hör ju ganska snabbt om han har nåt bakom pannbenet, om det går att skämta med honom och om han låter lite söt...

Hade jag snackat i telefonen med elkillen hade jag garanterat gallrat bort honom snabbt. När jag träffade honom lät han nämligen lite för divig på nåt sätt...

Men i vilket fall som helst så ville jag prata i telefon med Nätdejt #1. Jag ville höra hans röst och känna mig för lite. Speciellt nu när vi börjat prata så himla mycket om att träffas. Men grejen är att jag inte känt mig säker på att ringa honom. Får så konstiga vibbar därifrån ibland. Men så igår ringde telefonen, och det är han! Han ville bara höra hur det var... Sen snackade vi ett tag... Kan säga att det kändes positivt. Han lät trevlig, mysig och gullig... Så en dejt framöver lär det nog bli...

Efter det får vi se om jag kan lita på min teori om telefonsamtal eller ej...

Intet nytt på killfronten...

Det kanske inte händer alltför mycket nu. Men jag har lite att berätta ändå...

Bilkillen börjar bete sig lite underligt. Han hör av sig galet ofta. Det är nästan så man blir lite orolig. Hör han av sig så här ofta nu när vi inte träffats, hur ska det då bli efter den dag man träffats och eventuellt tycke uppstått? Hm. Jag vet inte. Det känns inte helt hundra kan jag säga. I början tyckte jag att han verkade som en kul kille. Men ju mer jag pratar med honom så är det bara snack om "mig, mig, mig". Försöker styra om frågorna på annat än det han återkommer till hela tiden, men lik förbannat halkar han tillbaka på "mig, mig, mig" hela tiden. Känns knas...

Trubaduren har jag inte hört ett ord ifrån. Men honom kommer jag ju springa på förr eller senare ute i krogsvängen. Kanske till helgen? ;-)

Nätdejt #1 börjar istället bli mer intressant... Söt pojk det där...

Men jag tror ändå jag ligger lite på latsidan med dejtande nu. Känns om allt kommit ikapp mig vad gäller Exet och allt som hänt mig under våren... Ibland vill man ju bara ha lite tid för sig själv också...

Jag skickade ett sms...

Jag skickade trots allt ett sms till Trubaduren. Det var ett väldigt allmänt sms. Lite som "Hej, vad gör du?" Gick sen och våndades att jag inte skulle få nåt svar.

Men det fick jag!

Han svarade lika allmänt han. Sms:ade lite fram och tillbaka om inget speciellt egentligen. Men sen slutade jag få svar. Det var konstigt.

Jag vet att han satt knöligt till när han svarade på mina sms. Men samtidigt så undrar man ju... Är han intresserad eller inte? Är han inte intresserad hade han väl inte behövt svara alls?

Jag bestämde mig sen för att inte skicka nåt sms förrän till helgen. Se om han hör av sig. Men jag skulle tippa på att han inte gör det tyvärr. Skickar jag då ett sms i helgen och frågar om han har lust att träffas, för en fika eller liknande, och då inte får ett svar, eller ett kryptiskt svar. Ja då vet jag att han inte är intresserad. Och då kan jag släppa det.

Men att man ska hålla på att våndas över det här. Hur gör killar? Hur tänker killar?

Retad på jobbet

Jag får skylla mig själv... berättade såklart om helgens bravader för några jobbarkompisar. Sen blev man lite retad hela dagen. Fast jag bjuder ju på det själv. Jag väljer ju att berätta. Varför väljer jag att berätta? Ska nog börja hålla vissa saker för mig själv. Men jag blir så glad att nånting händer så då vill jag att hela världen ska veta!

Har suttit och funderat på det här med Trubaduren idag. Ska man höra av sig eller ska jag låta det stanna vid det var och blev? Finns det verkligen en möjlighet för en fortsättning med någon man träffar nästan för första gången och hamnar i säng med? Några av mina vänner säger ja, men jag är skeptisk. Ska nog skicka ett mess i veckan och höra vad som händer. Jag märker nog ganska snabbt om han är intresserad eller ej...

Bilkillen hör av sig hela tiden. Väldigt på måste jag säga. Men det är gulligt. Man känner sig lite uppvaktad av honom. Även när man får sms mitt i natten där han säger nåt helt galet. Det kommer mer skvaller om honom framöver, kan inte berätta något just nu. Hehe.

Blir nog spännande det här...

My boys tillägg

Ett tillägg.

Jobbkillen - En kille som jobbar på samma jobb som mig. Mycket fin att titta på. Singel. Men blir förmodligen inget mer.

My boys part 2

Vi kör en uppdatering om vad som hänt...

1. Journalisten - Visat mig mer än väl intresserad. Inget napp. Lägga ner?
2. Vakten - Inte träffat. Fortfarande söt.
3. Nätdejt #1 - Beter sig underligt. Intresserad vissa dagar, vissa dagar inte alls.
4. Elkillen - Inte intresserad. Lägger ner.
5. Trubaduren - Ska man stryka honom? Blir det något mer?

tillägg

6. Nätdejt #2 - 25 årig kille bor i samma stad som Nätdejt #1. Känner dom varandra?
7. Bilkillen - Störtskön kille som jag gärna skulle vilja ta en närmare titt på. Bor dock alldeles för långt bort. Vi får se...

Det var inga fler va? Som om det inte räckte? Ha ha.

Vi kämpar vidare...

En trubadur blev det

Var ute på roligheter igår. Hamnade på efterfest hos kompis J. Får ett sms från Trubaduren där han säger att det är efterfest och att jag ska komma dit. Ser inte sms:et förrän jag ska gå hem men svarar ändå och frågar om det fortfarande är efterfest. "Bara jag och en öl. Men det kanske duger?" får jag till svar. Tänker först: "Nej, nu går jag hem." men svarar: "Duger bra det. Var?" Får adressen och 10 minuter senare sitter jag i hans soffa. 30 minuter senare hånglar vi. Och ytterliggare några minuter senare ligger vi hans säng.

OJ!

Hur gick det här till?

Vaknar upp och går hem. Känns absurt. En helt ny värld för Ejjeliten har öppnat sig. Får man göra så här? Kan man göra så här? Kan JAG göra så här? Svaren jag får fram är Ja! Ja! JA!

Nu jävlar. Nu kör vi så det ryker....

Soulmates?

Har suttit och snackat med en kompis om Trubaduren. Han känner honom lite och kan ge mig lite inside information. Idag fick jag reda på att killen är en oxe. Det passar mig bra för i mitt horoskop för sommaren står det att jag har extra bra tur med just oxar. Och min kompis kollade upp på Sprays horoskop sida och där stod följande:

Trubaduren som Oxe, är rakt motsatt Ejjeliten, som är Skorpion. Detta är inte en dålig kombination eftersom Ejjelitens känslomässiga intensitet kompletterar Trubadurens sensuella stabilitet. Båda söker trygghet och medan denna uppnås av Trubaduren genom en stark ekonomi är Ejjeliten mer intresserad av att uppleva känslomässig trygghet. Denna kombination skapar garantier för ett troget par.

Jag tycker det där låter ganska bra om jag får säga det själv. Men han är trubadur. Hur många tjejer lär han inte ha efter sig. Jag vet, dumt att tänka så men jag känner mig lite less idag så då tänker jag så...

Om jag bara fick möjlighet att träffa honom lite mer... Eller om han kunde ringa... Han har ju mitt nummer. Dumma han. Han skulle ringt. Men till helgen kanske. Till helgen kanske jag springer på honom, vet nämligen var han ska spela... hehe. ;-)

Ett meddelande

Fick ett litet kort meddelande på dejtingsidan från Elkillen. Han sa att han varit upptagen hela helgen. Ok. Men ett litet sms kan man väl ändå skicka? Ha ha.

Har inte svarat på det. Gör det sen. Imorgon kanske, eller om nån dag... Vi får se. Känns inte som nån brådska vad honom beträffar ändå... ;-)

Play it cool. Play it real cool.

Helgen i kort

Då var det söndag då. Man hade ju hoppats att jag skulle ligga här i soffan tillsammans med en trevlig pojk när helgen började så lovande... Ha ha.

Fredagens dejt var trevlig. Han hörde av sig till slut och vi käkade lite mat och drack lite vin. Blev väl lite många pinsamma tystnader men samtidigt var det ju första gången vi träffades och min första riktiga dejt på eeeeeevigheter. Så vad hade jag väntat mig. Utifrån dom förutsättningarna tyckte jag att det gick bra. Men sen har jag inte hört något mer ifrån honom så jag börjar misstänka att han inte tyckte att det gick bra. Ha ha. Men samtidigt känner jag ingen större sorg om det skulle vara så. För ejjeliten vet att dom finns där ute, det gäller bara att håva in dom...

Igår blev det en liten tillställning hos kompis P. Vi var ett glatt gäng som intog hennes lägenhet med vin och drinkar. Blev kvar där tills vi drog ner på vårat uteställe. Väl där träffade jag en fasligt massa bekant folk som bjöd på drinkar både till höger och vänster vilket resulterade i en hög grad av berusning... Skickade tydligen ett mms till fredagsdejten på natten också, men inge farligt eller pinsamt så det kan jag stå för.

Idag har jag bara legat utslagen på säng och soffa. Har precis varit och käkat pizza med kompis K och kompis S. Diskuterade gårdagens bravader och misslyckanden då kompis S potentiella span dissade henne brutalt igår och hon var lite ledsen över det. Man blir så less på dom
där killarna som inte fattar bättre. Här har vi en toppentjej som är intresserad men fattar han det? Nej. Han ska ha nån blåst silikon-slitz-wannabe... Killar. Dom är alla likadana.

På pizzerian såg jag en sjukt söt kille. Men gjorde jag något åt det? Nej. Dåligt Ejjeliten, dåligt. ;-)

Jag är patetisk

Varför kan man inte vara cool och bara låta killarna höra av sig till en? Varför ska man springa och "jaga" dom? Varför kan jag inte bara chilla ner lite?

Känner mig som en patetisk fjortis som inte har mer vett i hjärnan. Jag VET ju så väl att man inte ska tjata... men ändå är det det jag gör. Usch. Jag borde skämmas.

Skäms på mig.

Bor i en för liten stad...

Jag satt och snackade med Nån igår, tror vi döper om honom till Elkillen istället. Lite lättare än att skriva Nån. I alla fall började vi prata om ditten och datten och helt plötsligt konstaterade vi att han känner folk jag känner. Sånt här kan bli lite jobbigt när man inte vet vad dessa människor då kan säga om mig, om situationen och andra jobbiga saker.

Jag tror jag bor i en för liten stad helt enkelt.

Men träffas ska vi. Och nu ser jag fram emot det ännu mer.

En dejt med Nån...

Jag tror jag "råkat" lova bort mig på dejt med Nån i helgen. Haha. Satt och sms:ade och helt plötsligt så besämde vi att vi skulle träffas. Kan ju onekligen bli spännande.

Min arbetskompis U sa till mig igår: "Det kommer sluta med att alla killarna vill träffa dig samtidigt." Och DET skulle inte förvåna mig. Sa det till min kompis S och hon sa: "Det fixar du med lite planering. En lunchdejt, en kvällsdejt och en brunchdejt dagen därpå..." Haha. Jo jo.

Men nu ska vi inte gå händelser i förväg. Nån ska jag träffa och det ser jag fram emot. Hoppas han är lika oemotståndlig i verkliga livet som han är på mejlen, sms, msn osv.

Ejjeliten är lite förväntansfull....

Jag fick en fråga...

Nej, jag är inte desperat. Jag tycker bara om att spana på killar. Don't hate me cause I like boys! ;-)

My boys

Sammanställning av potentiella dejter.

1. Journalisten
2. Vakten
3. Nätdejten
4. Nån
5. Trubaduren


Hur ska det här sluta? Hahaha

En trubadur?

Nu börjar det här bli lite löjeväckande... Men en till pojk har dykt upp på himlen. Vi kallar honom trubaduren... Han dök upp igår. Jag ska berätta vad som hände.

Jag satt ensam återigen och funderade vad sjutton jag skulle göra. Så fick jag ett sms av min kära vän P som frågade: "Lust å ta en drink? Kom ner till halv..." Så sagt och gjort. Jag slängde på mig ett linne och ett par jeans, kastade på mig lite mascara och rullade ner till stället.

Vi hamnade på en uteservering där en trubadur spelade: "Nämen, det är ju han som spelade på en fest i vintras." Utbrister jag. Vi satt kvar en stund och lyssnade. Sen gick vi till vårt uteställe. Lite senare träffar jag på A, en bekant, och vem står han med? Jo Trubaduren! Så jag går fram och presenterar mig och killen är baske mig söt. Står och snackar lite sen skiljs vi åt. Men på vägen hem ringer A och säger att det är efterfest och att Trubaduren ska med. Jag har ingen lust till nån efterfest men säger åt honom att ge Trubaduren mitt nummer, om han vill ha... Han sa att han skulle göra det....

Och där slutar historien för sen har jag inte hört något mer... Men den här killen var söt och såg inte alltför ointresserad ut... Så det är bara en till att skriva upp på min lista över potentiella dejter...

Det finns nån...

Igår fick jag ett telefonnummer. Det kom från en kille som jag pratat med på nätet i snart en månad. Han bor här i stan och verkar vara en riktigt bra kille. Han skickade över sitt mobilnummer, utifall jag ville ha det. Jag skickade ett sms och önskade honom en trevlig helg, eftersom han skulle åka bort. Jag fick sms tillbaka. Kul tänkte jag...

Sen på kvällningen satt jag i min ensamhet och slängde iväg ett mms på mig själv. Fick tillbaka ett sms där han skrev att han nästan var på vippen att åka hem för hålla mig sällskap. Sen fortsatte det. Sms:andet. Han är söt. Han skriver sånt där som jag behöver höra. Och det är då jag kommer på mig själv.

Jag kanske inte är redo för att börja träffa dom här killarna jag pratar med. Jag kanske bara använder dejtingsidorna för att driva igång mitt eget ego. För man mår ju bra av att höra att man är söt, trevlig, toppentjej osv. Speciellt när man alldeles nyligen blev nertryckt till fotknölarna av nån som man tyckte om men som uppenbarligen inte tyckte om mig så mycket, utan ville ha den där sanslösa tjejen istället...

Men tänk om dom här killarna börjar tycka om mig. Och så träffar jag nån annan och så blir jag Han? Det är nog inte så bra för min självkänsla. Eller är det det?

Kanske tänker jag för mycket på det här. Låt det hända det som händer istället. Killarna är trevliga, dom säger saker jag behöver höra, och den här Nån, han bor här i stan, så han kanske man springer på ändå... Det får bli som det blir...

Du hade tid

En nätdejt - kan det vara något?

Jag reggade ju mig på en nätdejting-sida. Det har varit intressant. Många konstiga och okonstiga pojkar har kommit i min väg. Inga som fastnat.. tills nu. En söt kille som verkar vara sådär för bra och trevlig och gullig för att ens finnas på en sån sida. Men det gör han.

Pratar lite med honom på MSN och blir bara mer och mer nyfiken på honom. Kan det var något? Han bor inte i stan, men det är inte långt bort... så kanske... Det här var lite intressant... får undersöka saken vidare... :-)

Gamla kärlekar...

Jag var ute i krogsvängen igår kväll. Det var en ganska händelsefattig kväll men jag fick lite ögongodis i form av en gammal kärlek som jobbar som vakt på krogstället. Det gjorde att jag kom att tänka på att jag kanske ska beta av mina gamla gymnasiekärlekar. Se om det går att få dom nu, eftersom det inte gick då.

Journalisten fortsätter ju att spöka i mitt huvud, men jag börjar inse att det nog är dött lopp. Tyvärr. Så då kan jag stryka honom från "listan".

Då ska jag fundera på om jag kanske ska kika lite mer på Vakten. Han är ganska intressant... Snygg som satan, men honom har jag inte pratat med sen vi gick i gymnasiet. Då hade jag inte så höga tankar om honom intellektuellt men folk växer ju upp, eller hur? Jag ska nog undersöka saken närmare... ;-)

Annars har mina tankar vandrat iväg mot Honom flera gånger idag. Det är inte bra. Det är kört. Det blir inget där. Men det känns som att hoppet fortfarande lever inom mig... Inte bra. Inte alls bra!

Skulden på mig?

Exet hörde av sig. Han ville inte gå med på den uppgörelsen vi hade kommit överens om tidigare. Nu strulade det till sig också. Och till råga på allt slänger han ur sig en kommentar som går rakt in dit han ville. Till lägg-all-skuld-på-mig. Spelar på mitt samvete, precis som han vet att han kunnat gjort tidigare. Först blir jag ledsen. Sen blir jag förbannad. Varför? Vad tjänar det till?

Jag går inte på det där längre. Folk kan inte lägga skuld på mig. Visst var det jag som tog beslutet, men det gjorde jag för att rädda mig själv. Jag måste bygga upp en bättre självkänsla. Något jag saknar numera.

Jag är en bra tjej. En toppentjej säger vissa. Ingen ska lägga nån skuld på mig.

Burning inside?

Idag har det varit en riktigt dålig dag. Det har varit soligt ute men jag har bara legat inne och deppat. Och tänkt...

Så där då

Nu har jag pratat med honom. Slängde bara några få ord. Men ändå. Känns lite bättre... tror jag... Nu får det gå som det går.

Jag lade till honom

Ojojoj. Jag addade honom på MSN. Men han är inte online, enligt kompis J. Känner mig som en tonåring... Iiiiiiiiiihhh

Andas nu. Andas.

The Idea of you....

Jag kan inte få en låt ur huvudet... och jag kan inte få Journalisten ur huvudet. Vad är detta?? Jag känner mig som 16-17 igen. Herregud! Det är 11-12 år sen! Hur kunde det bli så här?

Kompis J säger att jag ska göra ett försök. Har fått hans MSN-adress. Men jag vågar inte adda honom. Känner mig lika jollig som jag var då. Det här är bara för mycket.

Men om man tänker efter. Hade inte Han varit ett sånt praktarsel och sårat mig så fruktansvärt mycket, då hade jag aldrig gått ut och ätit med kompis J i fredags, och då hade jag aldrig träffat Journalisten just nu. Hmm.. Could it be faith? ;-)

Händelserika dagar

I torsdags var jag ute på trevligheter med två av mina singelvänner. Vi var på ett nytt ställe i stan och blev rejält fulla. Sånt är skönt ibland. Speciellt eftersom jag hörde att Han var kvar i stan. Skickade ett sms och frågade, då jag hört från både det ena och det andra hållet att han var det. Och jo do, han hade inte åkt ännu, men nästa vecka åker Dom. Han pratade i Vi-form i sms:en oxå. Sånt gillar inte jag... Men jag har ändå fått nåt lugn över mig, tycker mest att han är lite tragisk...

Men utestället i torsdags var en hit! Blev hångelsugen och "lånade" en kille att hångla med. Det var najs. Fast det fick stanna vid hångel, jag var inte alls intresserad av något mer.

Igår blev det en oplanerad pub-kväll. Jag och en killkompis träffade på en kompis till honom och vi satte oss på en pub i stan. Och här kommer det roliga. Killkompisens kompis, vi kan kalla honom Journalisten, visade sig vara en kille som jag var lite förälskad i under skoltiden. Han kom dock inte ihåg mig och det var väl lite tur måste jag säga. Men han såg lika bra ut idag som han gjorde för 12 år sen. Det här måste jag nästan spinna vidare på. Har sagt till killkompisen att lägga in lite goda ord för mig... hehe.

Ikväll blir det nog en uteservering och ett glas vin med en av girlsen. Kanske en bit mat också. Har egentligen inte råd men det är semester och då måste man få unna sig lite tycker jag. Hehe.

Min kärleksaffär..

Jag har en kärleksaffär. En som är ganska uppenbar om man kliver in i mitt vardagsrum just i denna sekund. Jag har spenderat mycket tid hos min kärleksaffär. Och lagt ut enorma summor på denna kärlek. Kärleken är besvarad. Jag får tillbaka så mycket. Även om jag får ont i både tummar och händer av att få ihop kärleken.

Min kärleksaffär heter IKEA.

Jag har spenderat både måndag och onsdag på IKEA. Köpt möbler och lampor och prylar. Det ligger kartonger och halvbyggda möbler i hela vardagsrummet. Men nu har jag lyckats bygga ihop en bokhylla och en till hylla. Nu har jag två bänkar kvar att bygga ihop. Jag tror jag måste ner till Clas Ohlssons och köpa en skruvdragare. För mina händer gör ooooont.

IKEA och jag... vilken härlig kärleksaffär...

Kämpar på...

Jag hoppar in på nätdejting. Meningslöst tidsfördriv men man får iaf lite trevliga meddelanden så man blir lite glad och känner sig uppskattad. Men jag ska inte ha nån. Jag letar inte efter nån. Jag bara är... Fördriver tiden med annat...

Jag kämpar på...

Terapishopping

Första semesterdagen och vad ska man göra? Jag ringde en kompis och vi drog till IKEA. Shoppade loss för nästan 2000 kr. *iiiiiiiiiihhh* Men det kändes kul. Har köpt en bokhylla som jag tänkte ha i min konstiga hall. Så kan jag ställa lite pärmar och sånt där trökigt där.

Köpte mycket krimskrams. Inget vettigt egentligen. Borde köpa klart möbler till vardagsrummet så jag har nånstans att ta vägen. Nu har jag hamnat i en köpa-saker-till-alla-rum-på-en-gång-bana och det brukar inte sluta alltför bra. Blir inte så genomtänkt alla gånger... *s*

Jag orkar inte...

Jag kan inte vara glad och positiv och snäll och trevlig när jag mår som jag mår. Jag vill bara skrika. Slå någon. Kasta något. Jag känner mig så misshandlad. Så här kan jag inte ha det! Jag kommer inte klara av det. Jag orkar inte. Det skulle inte bli så här... Det var inte så här det skulle bli...

Lite ombyggnation

Jag håller på att bygga om här i bloggen. Byter lite namn och grejer. Så ni kanske inte hittar hit längre... Det vore ju tragiskt... Men jag hittar er!

4 in the morning

sleepless in the city

Vaknade 04.37 med ett ryck. Drömde att jag blev enormt sårad. Men så vaknade jag och insåg att det inte var en dröm. Jag ÄR sårad.

Jag har ingen aning om hur jag ska orka gå igenom det här.

Snart har jag semester. Då kanske jag kan koppla bort tankarna och få lite rätsida på allt.

Osmaklig reklam

Nån mer än jag som tycker den här reklamen för Dolce & Gabbana parfymen är osmaklig? För vem riktar sig reklamen till? En kille som ligger och fläker ut sig totalt... Hmmm.. Jag blir smått äcklad av det faktiskt... Dom kunde kapat den strax ovanför byxkanten, då hade den varit mumma... ;-)

TV inköp inplanerat

Tänkte titta på Morden i Midsomer. Men som synes på bilden så ser jag knappt TVn. Den är ytte-pytte-liten. Alltså dags för ett TV-inköp. 37" LCD-TV står på inköpslistan. Man kan väl inte ha en tjock-TV idag!?!? Kosta vad det kosta vill. Snyggt ska det bli här hemma!

Jobbig kväll

Igår var nog den jobbigaste dagen jag varit med om på oerhört länge. Jag har nog aldrig känt mig så sårad och förrådd som jag gjorde igår. Idag känns det fortfarande piss men jag ska gå starkare ur det här har jag bestämt mig för. Så då ska jag göra det.

Efter helgen finns hon inte kvar nå mer. Den tjejen som bara accepterade och anpassade sig. Efter helgen är hon starkare än någonsin. Men just nu, just den här veckan vill jag bara gråta och tycka synd om mig. Men efter helgen. Då blir det andra planer!

Vänner när man behöver dom som mest

Jag har fått två underbara vänner. Dom har så enorm förståelse för min situation... Jag behövde dom båda idag och båda ställde upp.

Jag sa ifrån om reservplanen. Blev ett jävla liv. Varför finns ingen förståelse? Varför ska allt gå så snabbt med allt? Varför inte försöka?

Men vännerna förstår.

Jag skickade ett sms. Jag skickade ett till sms. Jag ringde. Jag ringde igen och igen och igen. Det blev helt galet. Sen skickade jag ett till sms. Men inget svar.

Det är inte mitt val. Jag har räckt ut armar och ben. Men ingen har tagit dom. Då blir man maktlös. Man får gilla läget. Men jag gillar inte läget. Jag ville kämpa. Men jag hade inget att kämpa för visade det sig.

Nu gråter jag. Men skattar mig lycklig för dom underbara vännerna.

Det suger

Jag har fått en erfarenhet. En erfarenhet hur det känns att vara en reservplan. Det är ingen bra känsla kan jag berätta. Jag önskar jag kunde bli kvitt känslan. Jag önskar att jag slapp vara reservplanen. Det kan nån annan vara. Jag vill vara Planen med stort P. Jag har så mycket att ge nu. Jag har så mycket att dela med mig av. Men det blir inte så. Och det suger. Big time!

Flyttat

Då var jag på plats i nya lägenheten. Den är fin. Väldigt fin faktiskt. Men lite rörig.

Var på IKEA igår. Köpte mest nödvändigt ont. Får ta sånt som är roligt senare, när jag har lite koll på läget...

Ny soffa kanske?

Hittade en ny soffa. Fanns i tidningen idag... Antingen den övre eller den undre. 4990 kr för den övre i beiget är ju som hittat. Ska cykla till den affären imorgon och kika tänkte jag...

Flyttpackning

Det går trögt. Svårt att veta vad jag ska och kan ta med mig. Det är ju inte som att flytta vanligt där allt ska ner i lådor. Nej, nu ska jag fundera: "Är det här nåt jag VILL ha, nåt jag KAN ta eller nåt som han lika gärna kan ta?"

Lite lättare är det med kläderna. Allt ska med, inget ska slängas. Kan inte slänga kläder...

Inser snabbt att jag har alldeles för mycket jeans. Kan man verkligen ha så mycket jeans så man fyller en HEL flyttkartong? Jag blir lite orolig för mig måste jag säga... Men å andra sidan behöver jag inte springa och köpa jeans som en tok om jag går upp eller ner i vikt heller. Jeans finns där i alla storlekar! :-) Är inte det spartips så säg?

Inköpslista på IKEA

1 soffa
1 tv-bänk
1 bokhylla
1 startbox till köket
1 matta
1 tvättkorg
1 spegel
1 hallmöbel
1 byrå

jäkla massa en-saker... men dyrt blir det likt förbannat... funderar på den här soffan. Skulle den funka tro?

Ekeskog 6995 kr

Billös

Jag har insett att jag nog måste köpa mig en bil. För jag är så beroende av bil. Har jag kommit på. Men hur skaffar man sig en bil när man inte har pengar? Det är tyvärr inte så lätt. Men man kanske kan få låna bil av folk? Eller snika skjuts av folk. Men jag tror dom tröttnar på mig då. Så jag vill ha en bil. Ska undersöka det här närmare...

Imorgon agerar storebror chaufför. Han hjälper mig med flytten. Det är snällt av honom. Det uppskattar jag massvis. Och det kommer gå bra. Jag kan inte räkna med att A ska hjälpa mig och ställa upp för mig mer. Det är slut med det nu.

Funderingar...

Det blev många tårar igår efter att jag tog mitt beslut. Både från mitt håll och från A's håll. Men tårar tar ju slut nån gång och då kan nog båda gå vidare starkare.

Trots att han menar att jag sårat honom enormt mycket så verkar han inte kunna vara arg på mig. Han verkar acceptera allt mycket bättre nu än han gjorde förra svängen. Kanske han kännt på sig det hela ändå, jag har ju gjort det, men har inte velat sett det i klartext direkt.

Jag tog ett beslut

Jag vet att jag är dålig på att ta beslut. Många gånger när jag tar beslut så är jag rädd att såra folk. Men det senaste året har besluten haglat ur mig. Många har varit bra men några kanske har varit mindre bra. Det beslut jag nu tagit hoppas jag vara det rätta beslutet. Det kan jag inte veta förrän i efterhand, men det är mitt beslut. Ingen annan påverkar mig. Jag måste få göra val i mitt liv som gör att jag känner att jag är på rätt spår.

Kanske tiden inte står still ändå. Kanske det är dags att röra på sig?

Så nu när jag tagit det här beslutet, att lämna boet, typ, så har jag fått ett lugn över mig. Vansinnets lugn kanske?

Jag tog i vilket fall som helst ett beslut som jag tror är bra för min del, även om det sårar andra...

Glömska

Fick en fråga om jag hade en blogg. Nej sa jag. Men då ljög jag ju. Jag hade ju en blogg. Jag hade bara glömt bort den.

Stackars lilla bloggen. Jag glömde bort dig.

Tiden står fortfarande still... När ska det hända något?

Får ta och börja skriva i den här bloggen lite mer då... Då kanske det händer något. Det kan man ju hoppas på iaf. Fast egentligen vet jag att det inte händer något om jag inte tar tag i saken. Jag måste alltså ta tag i saken. Men exakt vad är det jag ska ta tag i?

Vad är det för årstid?

Det är sista maj. Men tittar man ut genom fönstret känns det mer som oktober. Det är kallt och rått ute. Det är iofs inte så mycket varmare här inne heller. Fryser så min lilla nästipp blir alldeles blå.

Lagade mat till A idag. Jag brukar inte laga mat men idag kände jag för det. Jag tror han blev glad. Jag försöker. Jag försöker göra honom glad. Jag försöker göra mig glad. Jag försöker helt enkelt. :-)

Borde packa min väska inför resan... 1 vecka i varmare länder. Det är något jag ser fram emot. Nåt som bryter tristessen lite. Nåt som tinar upp mig lite. Nåt som värmer min nästipp lite.

Vad är det för årstid egentligen?

En timme en minut

En timme är en minut
här står tiden still
Jag är bara ljud
jag gör allt på ren vilja

Jag behövde en blogg så jag skapade mig en blogg. Nu har jag en blogg. Varför 1 timme 1 minut? För det första är ju Kent ett av Sveriges bästa band och 1 timme 1 minut passar bra in på mig just nu. Tiden står lite still. Jag gör allt på ren vilja. Och allt jag gjort ska göras om och om och om igen.

En blogg var vad jag behövde så en blogg har jag skapat. Då var det klart då.