Upptagna pojkar

Jag har börjat prata med en kille. Han är söt, trevlig och rolig. Får mig att skratta. Han är jättego på alla sätt och vis. Det är bara ett problem. Han är väldigt mycket upptagen.

Det här är nog en ganska ny erfarenhet för mig. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det. Men han gör mig glad och mina dagar går lite snabbare när man får ett mejl av honom. På ett sätt vet jag att jag inte borde uppmuntra honom på nåt sätt. Vill inte beblanda mig i nån otrohetsaffär. Men vi mejlar ju bara, i lite flörtig underton. Det kanske kryddar upp hans förhållande. Han kanske behöver det. Och vem är jag att inte unna honom det? Haha ;-)

Jag har inga planer på att börja träffa honom. Eller göra nåt annat än att mejla. Men jag börjar fundera på vilket ansvar man har som singel. Många singlar verkar resonera "det är inte mitt ansvar, det är den personens val". Men jag anser nog att man har ett ansvar som singel ändå. Är jag tillsammans med en kille och han blir intresserad av en singeltjej och han inte har vett nog att säga nej så skulle man ju uppskatta om tjejen i fråga säger "nej, du är upptagen, det funkar inte för mig." Tyvärr är det sällan så och det blir sliskiga otrohetsaffärer bakom ovetande flickvänners och pojkvänners ryggar. Och detta är något jag inte vill vara med om...

Hur resonerar ni?

Smeknamn som kan skapa otrevligheter

Att man använder smeknamn på sina pojkar i bloggen gör ju att man kan förhålla sig ganska anonym här i bloggvärlden. Sååå lätt är det ju inte att klura ut vilka killarna är och inte vem jag är heller (hoppas jag). Men jag har upptäckt att jag börjar försätta mig i kluriga situationer.

Ett smeknamn har nämligen läckt ut och orsaken till det är att jag använt samma smeknamn i bloggen som i verkliga livet. Jag inser det idiotiska i det här och får från och med nu inte ha samma smeknamn i blogg och i snack med kompisar.

Det är sällan en kille heter det han heter när jag och mina kompisar diskuterar och det är sällan han kallas samma sak som i bloggen. Men just den här killen har fått samma smeknamn av nån anledning. Det är inte bra. Det är inte bra att det läckt ut.

Jag vill fortsätta vara anonym i min blogg. Det är bara ett fåtal personer som känner till att det är just jag som skriver den. Jag håller det för mig själv. Det känns tryggast så. Och nu kommer smeknamnen inte användas annat än i bloggen!

I can be your Facebook stalker

Jag sitter på Facebook. Jag borde jobba, göra dom där sakerna jag lovade att jag skulle göra under dagen. Men jag sitter på Facebook. Snokar. Stalkar. Nyfiken som man är.

Jag går in på Skidåkarens sida. Jag är fascinerad över hans vännerlista. Den består nästan till 90% av tjejer. Tjejer som alla är födda på 80-talet. Gärna senare delen av 80-talet. Jag fascineras. Är det det han vill ha? Små tjejer som knappt hunnit gått klart i skolan. Men jag bryr mig inte. För det känns som han bara leker med dom. Att det känns säkert för honom, det är inte seriöst och han behöver inte bry sig speciellt mycket. Jag låter han leka på...

Genom Facebook får man veta saker man inte borde veta. Jag sitter och läser wall-to-wall-konversationer mellan folk och jag får reda på både gott och blandat. Jag inser ju såklart det farliga i det. Att det är lätt att försäga sig. Men lik förbannat sitter jag där ändå. Och snokar och stalkar...

Och jag börjar nynna på Facebook-sången....

Bottennapp

Jag träffar Fisken igen. Redan innan känner jag i magtrakten att det här nog inte är nån bra idé ändå. Vi träffas och jag känner ännu mer att det nog inte är vad jag vill. Vi pratar och samtalet flyter väl på lite lättare den här gången, men ändå inte. Helt plötsligt börjar han kyssa mig. Min första tanke är: "Hur tar jag mig ur det här då?". Andra tanken är: "Men lite hångel kanske inte är så fel." Så jag hånglar lite med honom. Men inser att det bara är dumt. Jag hittar på nån lam ursäkt, vi avslutar kvällen och jag går hemåt skrattandes.

Jag ser såklart ett mönster i det här. På dagen har jag pratat med Trubaduren. Han finns i mitt huvud så klart. Men det är inte det att jag tror att det nånsin skulle bli nåt mellan mig och Trubaduren. Det är bara det att jag inser att jag inte behöver nöja mig med något. Varför ta nån som jag känner mig osäker på när det finns killar där ute som jag vet att jag vill ha?!

Jag känner mig självklart taskig mot Fisken. Han har ju inte gjort nåt ont. Han är en trevlig kille, men ingen kille för mig. Min kompis säger när jag kommer hem: "Men kan du inte ha honom som tidsfördriv då?" Men inte ens det känns intressant.

Den jag egentligen vill ha är istället Skidåkaren. Han är hetare än hetast. Allt med honom känns som 10 poängare. Det är inte det att han är snyggsnygg, men det är nåt visst med honom. Och han är rolig. Han får mig att skratta åt allt han skickar. Han är klockren skulle man kunna säga.

Så med Fisken blev det bottennapp. Jag får valla skidorna istället och se om det går nåt bättre.

En dejt med en fisk och en helg på en annan ort

Så jag träffade Fisken. Han var trevlig och en väldigt vettig kille vad jag kunde se så där på första dejten. Jag kan väl inte påstå att samtalet flöt på så lätt som det kanske gör med vissa andra, som Trubaduren eller Skidåkaren. Men dom har jag ju å andra sidan aldrig varit på dejt med, dom pratar jag med ändå... Men jag ska ge honom nån chans till. Vi ska träffas igen och kanske flyter samtalet på lite lättare då.

Helgen spenderades på annan ort. Det var trevligt med lite utgång och lite shopping. Så som det ska vara när man åker bort en helg. Vännerna var alla lika taggade på resan ner och lika less på resan hem. Varför vill man bara komma hem så fort som möjligt när man varit borta?

Skidåkaren hörde av sig på lördagkvällen. Han brukar aldrig höra av sig, bara svara när jag hör av mig. Det tar jag som ett bra tecken och att min taktik med honom börjar fungera.

Pratar lite med diverse pojkar på sms och msn på vägen hem. Elkillen från i somras börjar pocka på min uppmärksamhet, Fisken är söt och hör av sig, Innebandykillen - som jag kanske inte nämnt så mycket - är lite fyndig även om tråkigheten lyser igenom allt som oftast.

Jag känner att jag trivs med livet som det är. Det är lite dejtande, lite flörtande och lite spanande. Det räcker så, just nu.

En fisk nappade

Jag satt på en av alla dessa dejtingsidor för nån vecka sen. Dejtingsidor är för mig vad TV-tittande kanske må vara för andra människor - ett tidsfördriv.

En pojke hade varit in på min sida, jag gick in på hans. Det såg intressant ut och jag började skriva. Vi skrev fram och tillbaka och han var lite smårolig och småsöt. Vi gick över till msn och vi snackade mer. Han är rolig och han är söt. Och vi kallar honom Fisken.

Så jag frågade igår om han ville träffas nån dag. Och det ville han. Så nu ska vi träffas i veckan.

Fisken nappade....

På jakt efter en skidåkare

Skidåkaren vill inte bli jagad och verkar inte vara intresserad av att jaga mig heller. Därför funderade jag på om jag bara skulle ge upp honom... Vilket är det logiska valet i detta. Men jag ger mig inte... Han är för go på nåt sätt.

Så jag grubblade lite på det här fram och tillbaka... Och nu har jag kommit på en taktik.

Den går ut på att jag jagar lite... Sen lugnar jag ner mig. Låter han tro att det är lugnt.. sen kommer jag igen.

Jag har gjort det här till och från i några veckor nu. Och igår kom det jag väntat på. Han börjar mjukna. Han börjar prata om att träffas. Jag har skapat ett intresse! Nu måste jag bara se till att detta blir av. För han är bra go. Och Ejjeliten vill ha honom, om det så är det sista hon gör! Ha ha.

En bloggtorka och en festlig helg

Det var ett tag sen jag skrev nånting, inser jag när jag går in på Glimras blogg och ser att hon farit och flängt till varmare länder. Jag vet inte vart jag befunnit mig då jag verkar ha tappat allt bloggengagemang de senaster veckorna.

Det har väl inte hänt så speciellt mycket. Det kan vara därför bloggen inte uppdaterats så frekvent. Men i helgen hade vi vår första festhelg för det här året. Hela januari låg i stiltje, det var i och för sig välbehövligt då plånboken gapade tom och festerna duggade tätt innan jul.

Men så kom då den här helgen som var. Jag och kompis K bestämde att vi minsan skulle hitta på nåt som innebar alkoholdrickande. Kompis S och T anslöt sig till festligheterna och några starka drinkar senare var vi på väg ner mot vårat uteställe.

Ganska snabbt hittar jag en kille som jag kände igen från några månader sen. Han är söt. Men även han lite ung. Men jag bryr mig inte. Lite flörtande under hela kvällen och jag känner mig på bra humör. Träffar en kille som min kompis haft en fling med för några år sedan. Han känner igen mig och vill att jag ska följa med honom hem. Jag leker med tanken några minuter men inser att det nog inte är något jag egentligen vill. Istället springer jag på den söta pojken igen och han säger att han ska gå hem och att jag också borde göra det. Så vi gör det. Han är söt.

Han går sen. Han säger innan jag stänger dörren: "Vi hörs!" Jag svarar: "Visst." och fnissar till i samma sekund jag låst dörren om mig "Hur ska vi kunna göra det. Vi har ju inte varandras nummer..." Men det kändes inte som nån katastrof. Stan är inte stor. Vi kommer säkert springa på varandra igen. Och han var söt. Han kan nog få nån chans till.

Nu rusar vi mot våren och ser fram emot många festliga helger. Och bloggtorkan är över...