Och nu då?

Julen är över och året lider mot sitt slut. Juldagens hemvändarfest som alla pratar så mycket om blev ett fiasko utan dess like. Kompisar blev för överförfriskade och en annan var hemma innan krogarna stängde. Ensam.

Lördagens kvart över två-ragg (som vi pratar tyst om) gjorde sig inte påmind på juldagen, trots att vi befann oss på samma ställe. Jag led inte speciellt mycket för det...

Och precis när bestämt mig för att lägga ner allt vad killar heter för ett bra tag framöver så dyker det upp en ungtupp som både är söt, snäll och rolig. Han ger mig den uppmärksamhet jag behöver och jag känner mig riktigt uppskattad.

Men han är ung. Och han frågar mig hur jag känner inför det. Men jag tänker inte på det när jag pratar med honom, det är när jag pratar om honom med mina kompisar jag inser att han ÄR ung. Hur unga får dom vara egentligen?

Och vad händer nu?

God Jul!

Det är julafton idag. Det blir min första jul som singel. Jag har lite blandade känslor inför det hela. Det har känts bra ända fram till idag när jag vaknade. Själv. Ensam. Ingen att överraska med ett paket eller bli överraskad själv. Så jag äter min lilla frukost, tittar på granen och försöker känna nån slags glädje över julen. Men allt jag känner just nu är tomhet. Kanske det känns bättre när jag får vara med familjen idag.

Vet inte riktigt var dom här känslorna kommer ifrån. Det är som dom ploppat upp de senaste dagarna.

I och för sig kan det ha att göra med en viss pojke som bara spökar i mitt huvud mest hela tiden. Jag vet att jag sa att jag skulle glömma honom men det var inte så förbaskat lätt. Och speciellt inte när jag träffar honom ute, och full och go som man är drygar man sig som sjutton. Inte tänker jag då på det jag skrev häromdagen "ju mer på - ju mer off".

Nej, den tankebanan fanns inte. Det var bara "fullt ös" som gällde för mig då. Och jag vet med mig själv att jag inte ska vara på honom. Inte om han har flickvän. Det känns ju aningens dumt att gå den vägen. Jag sårar mig själv till slut. Om jag inte redan gjort det.

Nej. Nu laddar vi batterierna och hoppas på ett 2008 som kommer ge glädje för allt och alla.

God Jul på er!!

Nya erfarenheter...

Utgången igår var lyckad. Vi hade skoj som sjutton och fler människor slöt upp till oss inpå kvällen. Vi var ett glatt gäng som i och för sig skingrades lite senare, men det är roligt med spontana människor som bara dyker upp.

Killen jag träffade för några veckor sen, som jag inte gett nåt namn till för jag trodde inte det skulle bli nåt mer, var ute igår. Han gav mig en ny erfarenhet, eller inblick kanske. Jag började inse hur trubaduren och andra killar man "hänger upp sig på" känner sig när man är så jäkla på.

Den här killen gjorde tidigt på kvällen klart för mig att vi skulle minsann hångla och han skulle minsann följa med mig hem. Jag kände väl inte riktigt samma sak. Mycket var nog för att trubaduren fanns inom räckhåll och jag ville inte "offra" honom för en kille som jag inte är intresserad av. Att det är helt galet av mig att tänka så låter vi vara... Det är jag så medveten om själv.

Men den här killen försökte och försökte. Jag försökte ignorera honom men det gick inte. Och ju mer på han var ju mer off blev jag. Varför är det så egentligen??

Till slut gick jag och pratade med trubaduren och då fattade äntligen killen och drog.

Nu fick jag ju inte hångla eller gå hem med nån trubadur ändå men jag behövde inget mer än att prata lite med honom. Och att jag sen står grubblandes igen, det låter vi också vara.

Förväntningar...

Ikväll är det utgång. Ledig imorgon och därför lite utgång med lite trevliga vänner. Kompis E kommer hem på julledighet och det ska bli kul att träffa henne igen.

Med utgång kommer förväntningar. Just nu vet jag inte riktigt vad jag förväntar mig av kvällen. Jag vet att några av "mina" pojkar kommer vara ute, däribland en trubadur.

Jag pratade förresten med honom häromdagen ändå. Snackade lite kort om lite allmänna saker. Efter det har jag inte sagt nåt. Lika bäst det. Känns faktiskt lite lättare när jag skakar av mig honom... Jag har gjort det förr. Det går igen.

Men kvällen då. Förväntningarna. Jag ska nog inte förvänta mig något alls egentligen. Jag ska ha kul. Skitkul. Kompis E kommer hem, Kompis A är på partyhumör. Det kommer nog bli skoj.

Det är väl det jag förväntar mig, en skitskoj kväll helt enkelt.

Inte lika lätt att vara såld på nån som inte går att nå

Winnerbäck sjunger att det inte är lika lätt att vara såld på nån som inte går att nå. Jag fick erfara detta idag...

Hela förra veckan har jag inte ägnat många tankar åt trubaduren eller för den delen pratat med honom. Detta var ju för att han inte gått att nå. Jag tänkte därför i min enfaldhet "Det här går ju bra. Ska väl inte bli så svårt att glömma honom..."

Men så idag. Helt plötsligt. Oförberett. Dök han upp. Som en liten gubben i lådan.

Alla tankar bara bubblade upp i mitt huvud. Skulle jag säga nåt? Alla mina kompisar sa NEJ! Jag lyssnade på dom. Jag undvek honom.

Sen kommer det dåliga samvetet. Varför sa jag inget till honom? OM han ser oss som kompisar var det ganska ohövligt av mig att inte säga nåt.

"Men" säger min kompis T, "sa han nåt till dig då?"

She's got a point. Det gjorde han inte.

Men nu sitter jag ändå här och tänker. Tänker att varför sa inte han nåt då?

Lugna helger

Nu har jag haft lite lugna helger de två senaste veckorna. Jag klagar inte. Det känns som jag behövt det. Efter höstens alla fester och krogbesök så känns lugna helger med julmust och pepparkakor helt rätt.

Om det inte vore för myshumöret.

Det är ju såna här helger man inser att man saknar någon. Att man vill ha nån som man kan krypa upp intill i soffan och titta på en bra film, eller bara lyssna på bra musik och må bra. Men det har jag inte.

Inte nu.

Men jag ska inte klaga. Jag har det bra. Jag letar egentligen inte efter någon. Jag mår bra själv och det är det viktigaste just nu. Så jag kryper upp i soffan med alla kuddar och tittar på en film själv.

Och julmusten smakar ljuvligt.

Dåligt bloggande...

Jag skriver mindre. Det är väl för att det händer mindre. Och för att jag inte vill skriva det jag tänker.

Vad jag tänker...

Jag tänker att det inte blir någon trubadur. Att han är tillsammans med den där tjejen ändå. Att han bara är intresserad av att vara kompisar eller bekanta. Därför släpper jag honom.

Jag vill inte skriva det jag tänker. Men det är ändå det jag tänker. Så ner på pränt kommer det. Och på nåt sätt känns det lite lättare.

Jag behöver ingen kille som skapar oreda i mitt huvud. Någon som jag ska gå och fundera på "Vad menar han? Vad tycker han? Varför gör han så?" En kille som är intresserad ska visa det klart och tydligt, annars är det inte intressant - för mig.

Så säger jag nu. Men jag vet att jag inte menar det - egentligen. Jag kommer stå där om nån månad igen - undra, tänka, analysera. Om vem vet jag inte - men inte ska det vara nån trubadur i varjefall.

Jag släpper honom. Jag lägger ner. Igen. För alltid?

Nya händelser och vändningar...

Det har gått någon vecka sen förra inlägget. Jag vet inte varför jag inte skrivit. Kanske kände jag att jag var för uppe i allting. Det blev för rörigt allt. Men nu ska vi reda ut vad som hänt.

Efter fylleslagshelgen kom en ny helg med en ny fest. Den var inte riktigt på samma nivå som fylleslagshelgen men var skoj ändå. Vi var på fest hos kompis J. Vi var en hel del folk och vi hade skoj. Jag träffade Han och hans tjej. Det gick bra. Jag har inga känslor kvar. Det är skönt att veta.

Veckan efter börjar Trubaduren höra av sig mer och mer. Vet inte riktigt varför. Förstår inte riktigt vad han vill. Men han och jag pratar på msn, vi skickar sms. Och jag funderar: Vad håller han på med?

Så kommer den här helgen. Vi har fest på fredag den här gången. Det blir oerhört mycket dricka. Jag träffar en kille. Jag känner honom sen tidigare. Det är konstigt men ändå trevligt. Vaknar dagen efter och ser att jag fått sms från Trubaduren under natten. Han undrar om jag gått hem... Sms:ar honom senare på dagen och frågade vad han kunde ha velat. Han svarar att han hade gått till utestället för att kolla om jag var där. Jag slår mig hårt i huvudet, tänk om jag hade varit kvar!? Kanske hade jag fått rätsida på hans beteende den sista tiden. Men det får jag aldrig veta nu.

Det blev en lugn lördag. En lördag med msn:ande med en Trubadur och jag står fortfarande lika frågande som för 2 månader sen.. Det här är inte bra för mig.