Lite sömn hos andra...

Lördagens fylleslag blev verkligen ett fylleslag. Tjejerna och jag och körde hårt. Vi hade grymt kul. Det blev vin och drinkar. Taxifärd ner till utestället. In och till baren. Mer dricka... Det var mycket alkohol som flödade i våra kroppar denna kväll. Men jäklar vad kul vi hade.

Ingen av oss tror jag var på jaktstigen. Det var väl därför vi hade så bra utdelning på kvällen. Jag hittade en kille ganska snabbt som var söt och väldigt intresserad. Men han var 23 år. TJUGOTRE år. Det är inte gammalt det inte... Bort från honom och vidare till nästa. Träffar på en kille jag haft sporadisk kontakt med på msn under hela hösten. Vi kramade om varandra och någonstans förvandlades kramen till en kyss. Vet inte hur det hände. Men det var inte helt fel. Sen drogs jag med i vimlet och hamnade med lite annat löst folk.

Under hela kvällen hade jag sms-kontakt med chat-killen och på vägen hem träffade jag på honom. Det hela slutade med att vi gick hem till honom. Vi sov dock bara. Men sova är trevligt. Han var trevlig. Han var faktiskt jättesöt och jag är nog ganska intresserad egentligen... Vet dock inte hur bra det är. Det brukar inte vara bra. Så jag ignorerar det jag tror att jag känner och flörtar vidare med lite andra människor. Jag vägrar bli besviken igen...

Players?

Min kompis T sa nåt intressant häromdagen... som jag var inne på för inte så länge sen... "Men, är inte vi lite players också då?" Det hela var i en diskussion om killar vi har kontakt med som är så rara och söta i början när man får kontakt med dom och det slutar med att dom är praktarslen allihop. Vi sörjer väl inte alltför länge utan hoppar på nästa tåg ganska snabbt, vilket resulterar i en ganska hög omsättning av potentiella ragg... Nu händer ju inte speciellt mycket med dom killar vi "dumpar" eller blir "dumpade" av, men att vi hoppar från en till en annan är ju ändå lite playervarning. Vi leker ju med killarna...

Och just det där med lekar... Jag har under den senaste veckan varit grymt lekfull med dels skidåkaren (som hastigt och lustigt dök upp på arenan), dels trubaduren, dels chat-killen... Jag jonglerar och har skitkul. Det värsta som kan hända är att alla dyker upp samtidigt men den risken är nästintill obefintlig... Så jag leker på... Det gör mig glad, för stunden...

Jag vet inte om jag behöer så mycket mer just nu...

En dejt med en raring och nya och gamla pojkar dyker upp

Jag träffade då raringen. Vi tog en middag och satt och babblade om både ditten och datten. Det var trevligt men under hela tiden var det något som störde mig och jag kunde inte sätta fingret på vad det var...

Jag tänkte ge honom en chans till så jag skickade iväg ett sms, ett mess jag inte fått något svar på. Kanske kände han likadant?

Har dock en ny pojk på gång, vi kallar honom chat-killen. Han är söt och rolig, lite fräck ibland. Han kommer från stan men bor på annan ort tillfälligt. Han kommer komma hem framöver. Det kan bli intressant om man träffar på honom...

För övrigt har någon dykt upp på arenan igen. Trubaduren gjorde sig till känna under helgen och där blir jag inte klok varken åt höger eller vänster. Men jag pratar med honom. Varför vet jag inte.

En cowboy som blev en raring

Pratar lite mer med cowboyen. Han är verkligen rar. Så rar att jag och kompis T numera kallar honom raringen. Därför byter vi namn på honom här också. Cowboyen blev en raring helt enkelt.

Det blir middag. Fredagsmiddag. Det ska bli spännande. Jag är väldigt nervös men raringen är ju en raring så det ska nog gå bra.

Han frågar saker. Han är intresserad. Han är inte svårtillgänglig. Han gör mig glad.

Det här behöver jag.

En fylla med en cowboy

Helgen passerade med dunder och brak. Det blev aldrig någon utgång i fredags och det var nog lika bra det. Vad skulle jag ut och göra? Jag hade ju inget att hämta hos trubaduren ändå. Istället blev det utgång på lördagen. Och där kan vi snacka utgång!

Det hela började med att jag blev bjuden på mat hos min kära killkompis J. Han är goast i stan och vi käkade gott och drack lite vin, sen kom vår kompis S och vi började blanda drinkar.Vi blev bara fullare och fullare.

Efter många drinkar gick vi ner på vårt uteställe. Hittade på en kille jag känner från förr och vi stod och snackade. Helt plötsligt uppenbarar sig en lång snygg kille och han tittar rakt på mig. Sen börjar han prata med killen jag står och pratar med. Dom känner tydligen varandra och han kände igen mig från förr han också. Jag kände dock inte igen honom. Men jäklar vad söt han var.

Vi snackade vidare och här får jag lite svårt att komma ihåg hela förloppet men jag har nån svag minnesbild att vi pussade lite på varandra. Sånt gillar vi. Men inget mer händer.

Igår får jag ett sms av honom, vi kan kalla honom för cowboyen (lång historia). Han hade letat på mitt nummer och tar alltså kontakt med mig. Sånt gillar vi definitivt! Började sms:a lite och senare gick vi över på MSN. Han ÄR söt. Han verkar intresserad. Och vi snackade om middag.

Det har kan bli intressant...

Så klart...

Inte kan jag bara glömma någon på fem röda. Det går inte. Jag funderar om det kanske går att göra nåt åt saken. Men är det lönt? Så klart inte.

Jag börjar bli partysugen. Det är ju ändå helg. Det är party imorgon. Jag vill gå ut ikväll. Jag vet varför jag vill gå ut ikväll. Jag vet att han kommer vara ute. Så då vill jag gå ut. Jag ska med andra ord inte gå ut ikväll. Men suget finns där. Så klart.

Satt och pratade om Nätdejten med kompis T. Jag insåg att han är min reservplan. Han är den jag börjar prata med på MSN när jag känner mig lite deppig över de andra misslyckade killarna. Det är som att han alltid finns där. Vi kräver inget av varandra. Synd att vi inte bor i samma stad, men det kanske är just därför vi fortsätter prata med varandra, trots att det är helt misslyckat när vi träffas. Så klart. Så är det ju. Det känns tryggt, nån ger en bekräftelse när man behöver det.

Utgång ikväll. Det är lockande. Så klart...

Men jag bör inte... så klart inte...

Reservplan igen?

Jag tror jag befinner mig i reservplansträsket igen...

Jag har ju länge misstänkt att trubaduren har haft någon som distraherat honom. I helgen hade min kompis A fått höra på omvägar att han kanske inte var singel längre. Idag tog jag tag i det hela och frågade honom. Och jo då, det fanns någon annan. Men han ville inte kalla sig inte singel ändå. Det här förbryllar.

Jag började diskutera det hela med min kompis T som i sin tur tog upp diskussionen med sin killkompis. Denna killkompis tyckte att trubaduren var tydlig. Han ville vara med den andra tjejen, men han ville även vara med mig. Oj så tydligt! (en svag sarkasm kom över ejjeliten...)

Det hela börjar alltså kännas bekant. Han har mig som reserv utifall det inte funkar med den andra... Och hur ska jag reagera på detta?

Helt ärligt så orkar jag inte bry mig längre. Det känns som trubaduren är ett avslutat kapitel. Han har fått så många chanser och nu orkar jag helt enkelt inte lägga ner mer energi.

Men om nån vecka är han väl tillbaka på tapeten igen... Vi har han helt enkelt vilande... Han får helt enkelt vara MIN reservplan.