Trava på lilla ponnyn...

Så jag skulle låta dom springa efter mig, det var ju också ett smart drag. Resultatet blev en dejt med en Ponny.

Vi har snackat på nätet en tid tillbaka. Kände varandra genom några gemensamma vänner. Kändes som en reko kille. Snackade mest som kompisar. Tills vi började småflörta. Sen var det kört. Småflörtandet blev värre och ganska intensivt. Till slut föreslog han att vi skulle träffas. Kändes väl ganska naturligt med tanke på att vi pratat så mkt på sista tiden. En enkel fika. Inga konstigheter.

Men det är klart det blir konstigheter.

Han började "förhöra" sig om andra killar jag känner. Bland annat dom killar som vi båda två känner. Var jag intresserad av dom? Ville jag inte träffa dom istället? Först tyckte jag att det var lite sött. Men efter tredje dagen med antydningar och gliringar kändes det mest bara creepy.

Så jag låter lilla Ponnyn trava vidare... Och hoppas att han inte vänder tillbaka.

Trubbel...

Efter en något turbulent tid med en massa missförstånd och feltolkade känslor för Kompisen lugnade det ner sig i Ejjelitens liv, för att sedan blossa upp i ett totalt kaos igen.

Trubbel-killen har varit bortrest. Han kommer hem och alla mina känslor jag hade för honom innan han for och jag flyttade kommer tillbaka. Allt känns upp och ner. Och jag vill inte tillåta mig själv tycka om honom så mycket som jag tycker om honom.

Pratar med kompis LM om det hela. Han berättar att trubbel-killen har svårt att släppa någon. Och det är väl själva fan. Klart han har. Alla killar jag träffar är på nåt sätt skadade. Och trubbel-killen är skadad så det räcker och blir över.

Det känns som det räcker med strul och problem i mitt liv nu.

Jag tänker inte springa in i nån mer. Nu får dom springa efter mig i så fall.