Vågar jag tro på det här?

Det går undan. För en månad sen satt jag och försökte koppla bort honom, det gick så klart inte. Istället kopplade vi på ännu mer. Vips så lämnar han sin flickvän. Han är inte längre upptagen. Och vips så involverar han sig i Ejjeliten.

Lyckan är gjord. Eller?

Missförstå mig inte. Jag är toklycklig och glad! Men det gnager i mig.

Vet han verkligen vad han vill? Han verkar ju veta vad han vill. Och jag vet vad jag vill. Men jag håller mig lite på vakt. Är så rädd att han ska såra mig. Jag vill inte bli sårad igen. Kommer inte palla med att bli sårad igen.

Han är på gränsen för sockersöt ibland. Försöker pika honom om det, men han kommer med sina sötsliskiga kommentarer och på nåt sätt så gillar jag det. Jag som aldrig gillat sötsliskigt. Men han gör det bra. Han är så harmlöst charmerande. Och jag suger åt mig likt en diabetiker som vill ha socker.

Jag är ju inte van vid en kille som är så bestämd med vad han vill, men ändå oroar det mig att allt inte är uppklarat med flickvännen. Statusar på Facebook är inte uppdaterade och alla vet ju att det som står på Facebook är sant. Hehe. Men grejen att han inte berättat för vänner stör mig också. Han säger att det är för att allt gått så snabbt. På nåt sätt kan jag förstå det, men det gör att jag känner mig som "den andra kvinnan" utan att jag behöver göra det. För han är ju inte tillsammans med henne längre. Jag vill inte gå runt och skämmas och ha skuldkänslor för nåt jag inte ska ha skuldkänslor för. Jag vill må bra och visa hela världen hur mycket jag tycker om honom.

Så vågar jag tro på det här? Jag vågar tro på det. Jag tror det. Kanske.