Singel eller inte singel?

Vi fortsatte träffas under helgen. Efter att ha gjort slut på fredagen sov vi med varandra fredag natt, lördag natt och söndag natt. Är det att inte vara tillsammans det?

Kanske har vi svårt att vara ensamma, eller svårt att inte vara tillsammans. Han sa att vi funkar bra när vi inte är tillsammans. Det har han rätt i. Vi funkar bra när inga andra är inblandade. När det bara är han och jag och våra tankar och känslor. Men så fort vi delar med oss av vårat liv till vänner och bekanta går allt åt skogen.

Visst ska man inte bry sig om vad andra tycker och tänker. Men hur lätt är det egentligen? Klart som sjutton jag bryr mig om vad mina kompisar säger, eller inte säger i mitt fall. Dom säger: "Så länge du är glad är vi glada." Men jag vet ju vad dom tycker egentligen. Och det tycker jag inte om. Jag vill inte dela med mig nåt till dom. Jag vill inte berätta. Och när jag inte berättar vänder jag mig inåt och när jag vänder mig inåt börjar jag må dåligt och när jag mår dåligt funkar det inte mellan mig och honom. Det blir en ond cirkel. Frågan är om man kan ta sig ur den?

Samtidigt funderar jag på om jag VILL vara tillsammans med honom. Kanske jag SKA gå vidare. Men jag vet inte. Jag önskar nog bara att han skulle uppskatta mig mer än vad han gjort och gör...

10 månader och en dag senare...

Jag vet inte om jag ska skämmas. Men det tog inte mer än 12 timmar efter att vi gjort slut innan vi låg i samma säng igen. Vad hände?

Jag mådde dåligt. Avslutet blev hafsigt och vi bara konstaterade att vi inte skulle vara tillsammans och tack och hej så var det bra med det. Självklart mådde jag jättedåligt och kände att jag hade massa osagt. Jag slängde iväg ett sms på kvällen, trots att jag visste att han var på fest. Han svarade och vi fortsatte smsa. Efter krogstängning ringer han mig. Booty call så in i helvete men just då kändes det bra.

När vi vaknade idag tror jag vi båda kände lite ångest men han frågade om jag ville följa med och äta så det gjorde jag. Vi satt och pratade lite om vad som händer och vad vi tycker och tänker. Vi ÄR väldigt olika och har väldigt olika syn på saker och ting. Så jag VET att det inte kommer att fungera. Men jag vill att han ska förstå att det hänger på honom. Jag är villig att göra ett nytt försök om han växer upp och tar tag i sitt liv.

Jag kan inte acceptera att vi är tillsammans som ett par under veckorna och sen på helgerna ska han leva nåt slags halvsingelliv med sina kompisar.

Han pratar om det han vill ha, hus, barn, osv.. Men jag kan inte ge honom det om han inte visar mig att det är MIG han vill vara med och att JAG är den viktigaste personen i hans liv.

Jag vet att jag inte ställer orimliga krav. Frågan är bara om han kan ställa upp på dom kraven. Jag tror inte det. Så det blir inget mer mellan oss.

Känner mig fortfarande ledsen över att slänga bort 9 månader. Om det ändå hade kunnat funka.

10 månader senare...

10 månader efter att jag träffat Snickaren första gången - 9 månader efter att vi officiellt blivit tillsammans - står jag här - singel igen. Ejjeliten kämpar vidare helt enkelt.

Det funkade inte. Vi fick det inte att funka. Allt som kunde gå fel gick nog fel.

Så här i efterhand var han nog inte tillräckligt kär i mig. Han gav mig aldrig en chans. Han hade bestämt sig för att han inte skulle kunna få ett lyckligt förhållande - för såna finns inte enligt honom. Han gav upp innan vi ens hade börjat. Bra inställning - verkligen.

Alla runt omkring mig försökte få mig att inse att vi var olika - att vi inte skulle få det att fungera. Jag ville inte lyssna på dom - jag lyssnade inte på dom. Men nånstans etsade sig allas ord in i mitt huvud och jag började såklart inse att de hade rätt. Vi passade inte ihop. Vi var olika. Vi kom från olika världar - vi levde i olika världar. Jag var öppen för hans värld men han var inte intresserad av min värld. Då funkar det inte.

Så jag avslutade det. Sa hejdå. Vi var överens. Vi insåg båda två att det nog var för det bästa.

Det kommer nog kännas bra så småningom - men just nu suger det getballe!! 9 månader till intet... Så onödigt.

Som M sagt några gånger: Är det rätt är det lätt. Det här var inte rätt och således inte lätt.

Nu går vi vidare. Ejjeliten kämpar vidare.