Don't like this feeling...

2 helger med kompisen fick jag. 2 helger med massa mys och massa bra saker. Det kändes som att vi kanske skulle ha nåt att satsa på. Att vi tyckte om varandra...

Sen åkte jag ifrån honom förra söndagen. Med tårar i ögonen. Med känslan om att det var sista gången jag bodde hos honom. Jag kände det ända ner i magen. Och magkänslan har suttit i hela veckan.

Att jag sen får reda på att han hängt med ett gammalt ragg under veckan förbättrar inte magkänslan.

Jag vet inte vad det är. Jag kan inte prata med honom om det. Jag borde prata med honom om det. Jag pallar inte det här. Jag vill veta var vi står. Jag tycker inte om denna osäkerhet.

Jag tycker ju om honom. Jag trivs med honom. Jag saknar honom varje dag.

Jag önskar bara att han kunde känna likadant.........

En uppenbarelse...

Satt och pratade med kompis K. Vi pratade om kompisen. Det var en händelse som fick mig att känna mig svartsjuk och jag var tvungen att ventilera det hela. Varför blev jag svartsjuk för? Jag kanske har mer känslor för honom än vad jag vill erkänna? Eller så är jag bara förvirrad och vet varken ut eller in.

Men så satt jag där och pratade med kompis K och helt plötsligt slår det mig.

Jag är ju trött på meningslösa förhållanden. Jag vill ju ha nån på riktigt. Jag vill inte ha nån "tillsvidare".

Jag vill ha nåt äkta. Nåt att känna att detta kommer hålla, inte "Vi får väl se hur länge det håller, det är ju bra tillsvidare i varjefall, vi behöver ju inte gifta oss!"

Så nu är ju stora frågan: Är kompisen han med stort H? Jag tror jag vet svaret. I varjefall som han är nu. Den omogenhet som finns hos honom är inget jag skulle kunna tolerera och våga satsa på.

Nä, det är dags för en Shape up eller skit i't!

Gissar på det senare....