En uppenbarelse...

Satt och pratade med kompis K. Vi pratade om kompisen. Det var en händelse som fick mig att känna mig svartsjuk och jag var tvungen att ventilera det hela. Varför blev jag svartsjuk för? Jag kanske har mer känslor för honom än vad jag vill erkänna? Eller så är jag bara förvirrad och vet varken ut eller in.

Men så satt jag där och pratade med kompis K och helt plötsligt slår det mig.

Jag är ju trött på meningslösa förhållanden. Jag vill ju ha nån på riktigt. Jag vill inte ha nån "tillsvidare".

Jag vill ha nåt äkta. Nåt att känna att detta kommer hålla, inte "Vi får väl se hur länge det håller, det är ju bra tillsvidare i varjefall, vi behöver ju inte gifta oss!"

Så nu är ju stora frågan: Är kompisen han med stort H? Jag tror jag vet svaret. I varjefall som han är nu. Den omogenhet som finns hos honom är inget jag skulle kunna tolerera och våga satsa på.

Nä, det är dags för en Shape up eller skit i't!

Gissar på det senare....