Det rullar på...

Fortsätter träffa snickaren. Efter förra veckans märkliga kväll hade vi en något mindre märklig kväll i helgen och sen har det bara rullat på.

Men så börjar tanken komma krypande.

Vill jag det här?

Dumt att ta nåt beslut åt nåt håll redan nu men något är det som inte känns hundra. Tror att det bottnar i att jag inte har den blekaste aning om vad han vill, tycker och tänker. I och med att jag inte får speciellt mycket bekräftelse så börjar jag såklart fundera själv på vad jag vill, tycker och tänker.

Men han är speciell på nåt sätt. Tar inget beslut åt nåt håll än. Jag låter det rulla på...

Har inte gett upp än..

Ja, det var väl lite väl förhastat att ge upp hoppet och så där. Snickaren hörde av sig. Han är bra speciell och jag blir lite nyfiken på honom.

Vi träffas. Det blir en - vad ska man säga - märklig kväll. Inte på grund av snickaren själv utan på grund av andra orsaker.

Vi skiljs åt. En kram som leder till en puss som leder till en kyss.

Han är banne mig söt!

Vi kommer nog träffas igen. Jo då. Det kommer vi.

Ingen nunna här än på ett tag.

Börjar ge upp hoppet...

Nu har det bara varit ruttet alltihop på sistone. Till och med snickaren började flumma i helgen. Från att varit på och velat träffas - till ingenting. Vad är det som händer!?

Tog ett snack med Nattugglan för att försöka reda ut vad som hänt. Han låtsades såklart ovetande och menade att inget alls var konstigt. Slängde in lite glada smileys för att försöka släta över, men det var inte alls samma Nattuggla. All kontakt med honom är slut nu. Snopet minst sagt...

Det är dåligt på killfronten nu. Det är ju sommar. Det ska ju vara tätt med killar!

Ger upp hoppet snart... och blir lesbisk eller nåt. Nunna ska vara hett har jag hört..?

Funderingar...

Nattugglan slutade alltså höra av sig som jag skrev. Det är ju inte för intet man undrar vad fan som hände... Jag har verkligen ingen aning. Nog för att han brukar kunna vara tyst ibland men inte så här tyst.

Jag går tillbaka och tänker på vad som egentligen hände sist vi träffades. Men jag hittar inget som verkar suspekt. Vi mös kanske mer än vad vi gjort tidigare. Kan det ha blivit för mysigt för honom?

Kan det vara så att han tror att jag vill ha honom mer? Förvisso kanske det var vad jag ville - men jag visste att det inte var möjligt - inte så lätt i varje fall. Men måste man dra sig undan då? Kan man inte prata om saken istället?

Anlednigen till att det inte kan bli mer är den klassiska - flicka möter pojke, pojke och flicka går åt varsit håll, pojkes kompis dyker upp, flicka träffar pojkes kompis istället. Inte så bra med andra ord.

Jag vet att jag inte borde fundera och analysera - men lik förbannat är det det jag gör. Jag vill mest få reda på vad som hände - mer än att börja träffa honom igen. Var det jag eller var det han? Kan nog räkna med att jag inte får svar på den frågan på ett bra tag... om än någonsin..

Fortsättning följer del 2...

Så smsandet fortsatte med snickaren. Han vill träffas igen. Jag är väl inte omöjlig. Varför skulle jag vara det?

Får väl se vad som händer där...

Nattugglan är numera nedlagd. Tråkigt tycker jag då det inte var vad jag ville. Men slutar man svara och höra av sig läggs dom ned - med besked.

Skidåkaren vill komma på besök. Jag är inte omöjlig här heller. Klart att han ska få komma på besök.

Får väl se vad som händer där också.

Fortsättning följer...

Fortsättning följer..

Slänger iväg ett sms till killen från i helgen - vi kan kalla honom snickaren. Det är ett ganska oskyldigt sms och mer ett jag-hör-iaf-av-mig-så-du-vet-att-jag-inte-har-ångest-sms. Det tar kanske ca 15 minuter sen har jag ett svar. Svaret är oskyldigt med en flörtig underton.

Det här kan ju bli intressant.

Fortsättning följer....

Det hände nåt...

Utgång i helgen. Rejält blöt kväll. Vet inte riktigt hur vi lyckades jag och kompis K - men blött blev det. Ner på utestället där vi lyckas smita före köer och annat jobbigt. Vi hade flyt skulle man kunna säga.

Mycket folk ute. Kommer jag ihåg om jag träffade nån jag kände bland alla dessa människor? Nej.

Det var blött som sagt.

Men. Springer på en gammal bekant. Nu snackar vi högstadiet här. Han är trevlig och visar sig vara singel. Trevligt säger Ejjeliten och hipp som happ står vi och hånglar. Det var ju kanske lite oväntat.

Går vidare. Träffar kompis K som också hittat nån att hångla med. Vi hånglar på utestället. Är inte det lite fjortis? Äh. Det skiter jag i. Hångel är trevligt. Hittar på killen igen - och mer hångel. Nånstan i hångladet tycker vi båda att det är en bra idé att gå hem tillsammans. Visst - det var väl inte helt fel. Men det här är en gammal bekant. Alla vet vem han är - utan att vara positivt på nåt sätt.

Har jag gjort bort mig nu? Äh. Det skiter jag i. Har han hört av sig? Nä. Men det skiter jag i. Haha. Jag hade en sjukt kul kväll och en sjukt ångestladdad söndag. Och det hände nåt iaf. :)

Allvarliga samtal...

Började slänga några ord med Skidåkaren igår. Vi började som vi alltid gör - skämtar och skojar om varandra och med oss själva - om singelliv och ragg och lössläppthet. Sen helt plötsligt säger han: "Men helt ärligt så skulle jag vilja ha ett förhållande nu." Det var så oväntat men ändå så väntat.

Skidåkaren börjar tröttna på singellivet. Skidåkaren skulle vilja ha ett förhållande. Och han säger det till mig.

Vi börjar prata om det där och jag märker att det är nåt allvarligt över honom. Han pratar om sitt ex. Han pratar om tjejerna han träffat under året som inte varit nåt han vill satsa på. Han är allvarligt och seriös och det är en sida jag inte är van vid. Men jag gillar den. Jag gillar att han vågar vara seriös med mig också - inte bara skämtsam.

Jag märker att jag börjar tänka att det kan vara jag som den han vill ha förhållande med. Men sen kastar jag bort tanken. Jag tror att han och jag kommer bli kompisar - bra kompisar. Och det känns faktiskt ok.

Historien går igen..

Pratar med kompis A. Hon bryter upp från ett förhållande. Allt hon säger - allt hon gör - allt hon tänker - det har jag redan varit med om.

För över ett år sen stod jag i exakt samma sits som A. Lämna eller stanna? Vad vill man? Rädslan, spänningen, förväntan, ensamheten. Allt känns igen.

Jag får ont i magen.

På det sättet jag lämnade Exet är något jag ångrar och kommer alltid ångra. Jag önskar att jag hade haft mer kraft att prata med honom. Det förtjänade han. Men jag var så rädd. Jag var så rädd för vad han skulle tycka om mig - vad andra skulle tycka om mig.

Så jag pratade inte.

Kompis A pratar i alla fall. Det är bra. Det uppmuntrar jag. Men historien går igen. Och jag ångrar att jag inte pratade med Exet. Jag ångrar det så oerhört mycket.

Lustigheterna fortsätter...

Efter en lugn helg där det mesta som hänt är nåt sms till skidåkaren så gör Nattugglan sig påminnd igen. Han har varit borta och vi pratar med varandra på msn. Det tar inte lång tid innan samtalet ramlar in på vanliga samtalsämnen som brukar trigga igång både han och mig. Och mycket riktigt - efter nån timmes småflörtande står han utanför min dörr - redo att spendera natten med mig - som den nattuggla han är.

Vi har det mysigt och vi känner varandra ganska så bra. Allt är avslappnat och inga konstigheter egentligen. Men jag trodde i ärlighetens namn att vi inte skulle fortsätta det här - vad nu det är.

Att han sedan går tillbaka till nån slags spelad coolhet dagarna efter bryr jag mig inte så mycket om. Eller visst irriterar jag mig på det. Han tror ju förmodligen att jag vill mer när jag i själva verket vet mycket väl att det aldrig kan bli nåt mer mellan oss och det är ok med mig. Men jag vet att om några dagar börjas det igen.. småflörtandet. Frågan är väl bara hur länge det här kommer fortsätta...

Lustigt...

Bara för att man säger att det får fortsätta vara avslaget ett tag till så händer saker. Inga livsavgörande saker direkt. Men lite småroliga saker.

Nattugglan hör helt plötsligt av sig. Att han hör av sig får en oväntad effekt på mig. Jag blir riktigt jävla glad. Inte så där så jag sitter och ler lite - nej det är mer skutta upp och ner i soffan. Att jag reagerar så skrämmer mig lite. Jag vet ju att det i princip är omöjligt för oss att utveckla något mer. Så jag dämpar glädjen och försöker hitta andra glädjeämnen.

Springer på den yngre förmågan. Vi hejar kort på varandra. Inget mer med det. Nerlagd och glömd och begraven är han. Nästan.

Börjar prata med Elkillen från förra sommaren. Intressant samtal. Vad kan hända där?

Men speciellt mycket händer det inte. Men det lilla roar just nu...