Bloggandet är över?

Har märkt att jag inte har så mycket att skriva om när saker och ting går som det ska. Har ni också märkt att det kan vara så? Att det oftast är när man mår dåligt, när man grubblar eller har annat missnöje i kroppen som man känner ett behov av att skriva av sig.

Ja jag träffar alltså fortfarande Snickaren. Vi är tillsammans och spenderar var och varannan dag med varandra. Vi håller på att bli ett sånt där par som man vill kräkas på. Eller nej, det är vi inte alls det. För ingen av oss är såna. Vi vill båda ha våra liv samtidigt som vi vill förena våra liv. Svårt det där.

Men det går bra. Det går bättre och bättre dessutom.

I helgen hade vi vår första "hemmakväll". Utan kompisar - bara han och jag. Det var mysigt.

Jag har väl inte alltför mycket att skriva om egentligen. Annat än att jag mår bra och har ett litet fånigt leende på mina läppar.

Men jag ska väl inte överge bloggen för det... Eller ska jag?

Fortsättning följer... kanske... ;-)