Dåligt på bloggfronten...

Jag vet att jag varit dålig på att skriva nåt på sistone. Jag har inte riktigt kunnat sätta ord på det jag känner eller det jag går igenom just nu. Eller jag kanske inte velat skriva ner hur jag känner för då blir det på riktigt...

Snickaren och jag träffas. Vi har väl blivit ett par i den bemärkelsen att man ändrar status på Facebook. Men något förhållande vet jag inte om det är. Inte förhållande i det jag kallar förhållande - där man träffas på tu man hand och gör saker tillsammans. Nu menar jag inte hela tiden men i varje fall ett par gånger kan man väl kräva på en månad?

De gånger vi träffas bara han och jag är lätträknade. Visst sover vi hos varandra och myser men något känns inte helt hundra.

Jag tänker inte analysera eller ursäkta honom. Han känns helt enkelt väldigt omogen.

Känner mig nog väldigt irriterad just nu pga helgens händelser som jag inte vet om jag orkar gå in på.

Jag förtjänar mer än så här. Jag vet det. Men... Ja MEN... Han har sina ljusa sidor ändå.

Han får nog någon chans till...

Så klart...

Det var ju så klart bara jag som överreagerade och nojade mig i onödan. Snickaren hörde av sig och har hört av sig efter det också. Vi träffas och jag trivs bättre och bättre i hans sällskap.

Det är klart nojigheterna kommer smygande. Det hör väl till. Men jag försöker trycka undan dom.

Han gillar mig. Och jag gillar honom.

Det här gillar jag.

Jag kanske bara överreagerar....

Det är ju så som det ska vara. Börjar vänja mig vid tanken på snickaren. Börjar bli mer och mer intresserad. Faller rent av. Får den respons jag vill ha. Faller ännu mer. Så då är det ju så klart inte helt oväntat att han börjar bete sig märkligt.

Varför händer det här gång på gång? VAD gör jag!?

Men det får väl fortsätta att rulla på så får vi se vad som händer. Han hörde i varje fall av sig idag, så det kanske bara vara nåt tillfälligt märkligt beteende han hade för sig...

Jag kanske bara överreagerar...