Så klart...

Inte kan jag bara glömma någon på fem röda. Det går inte. Jag funderar om det kanske går att göra nåt åt saken. Men är det lönt? Så klart inte.

Jag börjar bli partysugen. Det är ju ändå helg. Det är party imorgon. Jag vill gå ut ikväll. Jag vet varför jag vill gå ut ikväll. Jag vet att han kommer vara ute. Så då vill jag gå ut. Jag ska med andra ord inte gå ut ikväll. Men suget finns där. Så klart.

Satt och pratade om Nätdejten med kompis T. Jag insåg att han är min reservplan. Han är den jag börjar prata med på MSN när jag känner mig lite deppig över de andra misslyckade killarna. Det är som att han alltid finns där. Vi kräver inget av varandra. Synd att vi inte bor i samma stad, men det kanske är just därför vi fortsätter prata med varandra, trots att det är helt misslyckat när vi träffas. Så klart. Så är det ju. Det känns tryggt, nån ger en bekräftelse när man behöver det.

Utgång ikväll. Det är lockande. Så klart...

Men jag bör inte... så klart inte...