Bottennapp

Jag träffar Fisken igen. Redan innan känner jag i magtrakten att det här nog inte är nån bra idé ändå. Vi träffas och jag känner ännu mer att det nog inte är vad jag vill. Vi pratar och samtalet flyter väl på lite lättare den här gången, men ändå inte. Helt plötsligt börjar han kyssa mig. Min första tanke är: "Hur tar jag mig ur det här då?". Andra tanken är: "Men lite hångel kanske inte är så fel." Så jag hånglar lite med honom. Men inser att det bara är dumt. Jag hittar på nån lam ursäkt, vi avslutar kvällen och jag går hemåt skrattandes.

Jag ser såklart ett mönster i det här. På dagen har jag pratat med Trubaduren. Han finns i mitt huvud så klart. Men det är inte det att jag tror att det nånsin skulle bli nåt mellan mig och Trubaduren. Det är bara det att jag inser att jag inte behöver nöja mig med något. Varför ta nån som jag känner mig osäker på när det finns killar där ute som jag vet att jag vill ha?!

Jag känner mig självklart taskig mot Fisken. Han har ju inte gjort nåt ont. Han är en trevlig kille, men ingen kille för mig. Min kompis säger när jag kommer hem: "Men kan du inte ha honom som tidsfördriv då?" Men inte ens det känns intressant.

Den jag egentligen vill ha är istället Skidåkaren. Han är hetare än hetast. Allt med honom känns som 10 poängare. Det är inte det att han är snyggsnygg, men det är nåt visst med honom. Och han är rolig. Han får mig att skratta åt allt han skickar. Han är klockren skulle man kunna säga.

Så med Fisken blev det bottennapp. Jag får valla skidorna istället och se om det går nåt bättre.