Mörker

Det var mörkt i morse när jag gick till jobbet. Det är mörkt tidigt på kvällarna nu. Det mesta känns faktiskt som ett mörker.

Jag har funderat på det här med Trubaduren. Jag känner att det jag håller på med börjar bli tragiskt. Han är inte intresserad. Hade han varit intresserad hade det funnits mer intresse av att höra av sig och det gör det inte. Det känns som jag tränger mig på. Det känns som jag stör. Det känns inte så bra.

Så vågar jag säga det igen?

Jag lägger ner.

Jag tror jag måste göra det. För att "rädda" mig själv.

Den här gången blir det lättare, jag har saker inbokad. I helgen åker jag bort på roligheter.

Nu måste jag försöka glömma honom. Det kommer gå åt helvete, som vanligt.