Kär?

Tydligen så tror folk i min närhet att jag är kär i kompisen. Och då tror med största sannolikhet även kompisen det.

Så klart han tror det. Det här har jag ju skrivit om förrut. För nästan 2 år sen.

Seriöst. Jag är inte kär i dig gosse!

Skillnaden här är väl att jag faktiskt tycker om killen. Och klart att jag skulle vilja vara mer än vänner. Men jag vet att det inte blir så och därför tillåter jag inte mig själv att bli kär. Eller tillåter. Jag har ju faktiskt inte fallit för honom som jag skrev sist.

Har funderat lite på det hela. Kan det vara så att jag ser det som en "trygg lösning" om man kunde bli mer än vänner? Nån slags låtsasräddning från singellivet? Eller så kanske jag hittar på massa ursäkter, för jag att jag har fallit för honom men inte vill tillåta mig själv att inse det. Men nä, så kan det väl inte vara?

Nej, jag är inte kär i honom. Nej!