En vecka senare...

Men det är väl klart jag är kär i han, eller på god väg i alla fall! Jag tycker om honom, väldigt mycket.

Men han är inte kär i mig.. Men han tycker om mig säger han.. men han är inte kär i mig.. tror jag.. inte än i alla fall..

Vi har sovit tillsammans 2 ggr den här veckan. Allt är bara så bra när vi träffas. Det är enkelt, det är roligt, det är helt enkelt lättsamt.

Han säger att han tänker mindre på sitt ex nu än tidigare. Hans kompis säger att det är pga mig. Att jag får honom på bättre tankar.

Men jag vet egentligen om jag vill ha honom som pojkvän. Jag menar, jag flyttar från stan inom en snar framtid. Jag borde inte involvera mig. Men jag trivs så bra i hans sällskap. Kan jag inte bara få ha lite mysigt innan jag flyttar? Eller är jag ute på djupt vatten?

Jag låter det vara. Tar det som det kommer. Tänker inte pusha åt nåt håll när jag själv känner mig så osäker som jag gör. Men jag mår bra. Jag mår så in i helvete bra just nu. Det känns som livet är på väg nånstans. Nytt jobb, ny stad och en ny förälskelse.. Kan det bli bättre? ;-)