One night of passion...

Jag tror jag har kommit fram till vad mitt problem är. Varför jag ständigt och jämt lyckas falla för dom jag absolut inte borde falla för. Jag är en torsk på passion.

Hur kommer det sig att man alltid måste välja mellan passion och trygghet? Varför kan man inte få båda?

Jag har kompisen, han utstrålar trygghet. Långt förhållande bakom sig, stabil kille. Men trubbel-killen, det bara osar passion om honom. Men han är verkligen trubbel. Och Ejjeliten borde inte ens tänka tanken.

Men det gör jag.

För att ytterliggare spä på det hela så har vi ytterliggare en kille. Snygg som en fotomodell, ung som ett lam, och stadgad som en gjuten pelare. Fan.
Men han finns där, han har funnits där i över ett halvår. Dolt flörtande som idag övergått till ohämmat flörtande med blickar som bara osar: "I'm gonna eat you alive!" Wtf!?

Känns som att det är lite för mycket passion runt omkring mig. Tror jag flyr ifrån allt. Dags att leta efter trygghet OCH passion - tillsammans.

Finns den?