Spärra in mig!
Jaha...
Avslut var det ja.
Så vad händer? Vi träffas och pratar lite mer. Och lite mer. Och lite mer.
Jag vill så gärna tro på allt han säger. Att han vet nu. Att han kommit till insikt med saker jag pratat om i flera månader. Men jag vet inte. Vad händer nästa gång ett irritationsmoment eller ett tjafs kommer fram? Orkar jag det? Orkar vi det?
Jag har sagt att jag vill fundera. Vet vad han vill. Men har inte den blekaste vad jag vill. Eller jo, jag vill vara med honom och att det ska fungera, men jag vet inte om jag vågar ge oss en chans till, pga allt. Pga alla. Pga honom.
Fram och tillbaka. Hit och dit. Det var då ett jäkla velande. Dags att spärra in mig snart?
3 kommentarer:
Känn inte så. Det är skitjobbigt att avsluta ett förhållande, oavsett om det var dåligt eller bra. Känn efter om det är separationsångest eller kärlek som får dig att fortsätta träffa honom (lätt att säga, jag vet...). Är det kärlek så är det kanske värt att ge det en chans? Uppdatera oss om vad som händer.;) Kram!
Hmmm jag är väldigt tveksam om jag ska vara ärlig. Visst kan det vara så att människor faktiskt ändrar på sig med tiden, men då måste man aktivt ha jobbat på det som man vill ändra på. Det är liksom inget som går från en dag till en annan.
Nu tycker jag som M att det är dags att uppdatera ;)
Kram
/Douglas
M: Kärlek.. ja du. Det var kärlek förrut iaf. Nu vet jag inte längre. Kanske det bara är separationsångest. Tiden får väl utvisa antar jag... Uppdatering kom nu. ;) Kram
Douglas: Otäckt. Precis när jag tryckte på skicka på det senaste inlägget kommer det upp att du kommenterat mitt förra. Haha. Hände inte det häromsistens också? =)
Jag är i vilket fall väldigt tveksam jag också. Kanske dags att gå vidare ändå... Som jag sa till M, tiden får utvisa... :)
Kram
Skicka en kommentar