Rastlös...
Känner att jag inte får någon ro i kroppen. Jag vill höra av mig till honom men jag SKA inte. Men det gnager i mig. Han hör faktiskt inte av sig. Jag tolkar det som att han faktiskt inte vill ha mig ändå. Ville han ha mig skulle han höra av sig om så bara ett litet sms... Men inte det.
Jag funderar på om jag vill utsätta mig för det här. Det var faktiskt enklare att vara singel. Det vi har just nu är inte ett förhållande. Men jag vet inte vad man ska kalla det. Det är nåt konstigt.
Jag får ont i magen när jag tänker på att jag faktiskt kommit till insikt. Jag vill inte ha rätt. Varför ska min mage alltid ha rätt. Jag har haft det här på känn sen dag ett i princip.
Jag vill prata med honom. Men jag kan inte höra av mig. Jag hatar det här. Snart börjar jag klättra på väggarna...
2 kommentarer:
Jag håller med - ibland är det bättre att vara singel och slippa den där rastlösa känslan. Jag har bestämt mig för att leva efter devisen: Är det rätt så är det lätt.;) Det ska inte vara ett jäkla spel, inte ens i början, jag skiter i vad alla säger - själv hatar jag det!
Ja det stämmer verkligen att "Är det rätt så är det lätt" !
Dock kanske jag skulle "ställa honom mot väggen" om du känner att det är alldeles för påfrestande för psyket. Som sagt, alltid bättre att få raka besked än grubbel...
Kram
/Douglas
Skicka en kommentar