Förvirringen är total...
Jag har medvetet inte skrivit något här. Har inte kunnat sätta ord på allt som pågår. Det snurrar runt runt runt i skallen.
Efter en rejäl härdsmälta för två veckor sen där jag och snickaren talar ut och får rätsida på mycket kändes allt bra. Vi hade underbara dagar och jag började känna mig så där nykär som man SKA vara när man träffar någon.
Det skulle jag inte gjort.
Bara någon vecka senare börjar han flumma. Vi snackar ut en gång till och jag blir inte klokare för fem öre. Han tycker att vi ska ta det lugnt. Jag har aldrig ansett att det går snabbt mellan oss. Vi gör liksom inget. Men han vill ta det lugnare alltså.
Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till det. Men jag backar. Jag kan inte göra så mycket mer. Han får helt enkelt komma till mig. För jag fattar inte vad jag ska göra eller inte göra.
Men han säger att han tycker om mig. Det går inte ihop. Lite förvirrande...
2 kommentarer:
Hm den där känslan. När man känner att allt inte är bra, när det blir konstigt. Usch hatar den.
Tycker att du gör klokt i att låta han komma till dig. Annars har jag nog inget bra råd att ge - hm. Han säger ju att ha tycker om dig.
Tycker också att du gjorde rätt i att ta upp det, man måste det - när det känns konstigt.
Kram till dig!
Starkt att ta upp saken som sagt. Alltid bättre att försöka få klarhet än bara fundera och älta.
Fast det där med vad magkänslan säger låter inte så bra...för min del brukar den vara väldigt rätt.
Kram
/Douglas
Skicka en kommentar