Lugn och ro....

Jag kanske bara ska låta det vara... låta det ta sin tid och bara vara. För vad vill jag egentligen? Jag vet ju inte om det här är kille jag vill gifta mig med, skaffa barn och hela det köret. Varför sätter jag så höga krav på en kille som säger att han vill lugna ner det hela. Ok, jag tycker ju inte att vi har haft det bråttom men i hans värld kanske det går snabbt.

Så nu är det lugn och ro som gäller. Inte så mycket analyserande. Bara lugn och ro.

(fast det kommer ta slut ändå - säger pessimisten inom mig...)

Nattugglan hör självklart av sig. Det är som att han har känselspröt och känner på sig att allt inte är röda rosor i Ejjelitens liv. Han är charmig och rolig som han brukar vara. Men jag dissar honom lite kort. Orkar inte med honom just nu.

Istället tar jag och vårdar mina vänner. Vi har ju ändå galet kul tillsammans så det är det jag ska ha - galet kul, fast lugn och ro. ;-)