30 årskris - typ

Glömde visst att uppdatera här. Man uppdaterar sig på så många andra ställen, men den här bloggen är lite av min singel-blogg, och eftersom jag inte är singel längre så glöms den bort.

Det var nog 1-års kris. Det är nog 1-års kris. Det är lite upp och ner fram och tillbaka. Men hela tiden känner jag att det är han jag vill vara med. Ingen annan. Singellivet lockar inte. Jag vill ha tvåsamheten. Jag vill ha honom och jag hoppas att han vill ha mig också.

Jag tror allt hänger ihop med av att jag lider av nån slags post-30-årskris.

Alla runt omkring mig skaffar barn och det händer så mycket. Det händer väl mycket i mitt liv också men det är just barnbiten jag fastnat på. Är det dags? När vet man att det är dags? Skulle jag palla det? Tankarna bara snurrar runt runt runt och samtidigt som sambon säger att han vill så får jag ändå känslan av att det går för fort och att vi inte borde vara där än. Men jag är ju inte 27 längre.

Men i vilket fall som helst är jag övertygad om att det kommer vara han och jag. Trots toppar och dalar. Så Ejjeliten kämpar vidare, med relationen och med mig själv.