Det var en gång...

Det var en gång en flicka som träffade en snickare. Tycke uppstod och man kunde tro att dom skulle leva lyckliga i alla sina dagar. Så verkar det inte bli.

Jag är tillbaka. Ledsen och arg och besviken.

Snickaren hänger kvar, men han hänger löst. Under de månader vi träffats har vi bråkat 4/5 helger. Vi funkar klockrent under veckorna men helgerna är som en förbannelse. Vi bråkar om samma grejer hela tiden. Försöker få det att fungera men helgen efter är allt likadant igen.

Jag har kommit till den punkten där jag inte orkar mer. Jag tror han vet att jag inte orkar mer. Jag känner en sån hopplöshet.

Han har ett ex. En tjej som dyker upp titt som tätt med sitt fula tryne. Jag är inte svartsjuk på henne, är inte ett dugg orolig att han skulle göra nåt med henne, jag tycker bara inte om henne.

Hon är elak mot mig och respektlös mot hans och mitt förhållande. Hon ringer och smsar honom och säger att hon vill ha honom tillbaka. Jag vill inte ha något med henne att göra och har sagt det till honom. Dock så finns hon runt oss hela tiden pga umgängeskretsen han har. Jag har sagt att jag kan acceptera det men jag kommer inte tycka om att hon är med, jag tänker inte prata med henne, jag tänker inte umgås med henne.

Men ändå blir det snack om det här hela tiden. Ibland känns det som att han hellre umgås med sina vänner inkl exet än med mig.

Jag orkar bara inte. Det är för mycket just nu.

Vi får se hur sagan slutar...