En ny bekantskap

Jag träffade en pojk. Eller han är nog ingen pojk. Han är mer en man. Vi träffades första gångerna på ett uteställe. Vi pratade och vi var sociala. Sen visade det sig att han är kompis med en kompis kompis. Vi började sms:a. Vi bor nästan grannar. Och vi ska träffas i veckan.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om honom. Jag kan inte bestämma mig. Han ser bra ut. Men han verkar svår. Han är inte öppen, spontant rolig eller något av de egenskaper som brukar attrahera mig... Han verkade tråkig, han verkar tråkig, men ändå vill jag träffa honom. För han kan ju bara vara blyg. Men jag ville inte ha några blyga pojkar. Det är inte dom som är roliga. Dom kanske är dom bra killarna, men dom är inte så roliga. Kanske.

Kanske är det min osäkerhet som spökar. Osäkerheten om jag vill ha ett förhållande, för han är säkert en kille som skulle kunna visa sig vara pojkvänsmaterial - i slutändan. Men jag trivs själv. Jag har nog aldrig mått så bra som jag gör just nu. Flörtandet med alla pojkspolingar, irritationen över alla pojkspolingar som visar sig vara skitkillar, skvallrandet och snackandet med kompisar. Jag vet att det blir annorlunda när man har ett förhållande och jag vet inte om jag vill att det ska vara annorlunda, inte just nu i alla fall.

Men jag ska träffa honom. Det kan ju bli bra, det kan ju bli trevligt, och blir det inte det så vet jag. Då slipper jag i alla fall fundera "tänk om...".