Upptagna pojkar
Jag har börjat prata med en kille. Han är söt, trevlig och rolig. Får mig att skratta. Han är jättego på alla sätt och vis. Det är bara ett problem. Han är väldigt mycket upptagen.
Det här är nog en ganska ny erfarenhet för mig. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det. Men han gör mig glad och mina dagar går lite snabbare när man får ett mejl av honom. På ett sätt vet jag att jag inte borde uppmuntra honom på nåt sätt. Vill inte beblanda mig i nån otrohetsaffär. Men vi mejlar ju bara, i lite flörtig underton. Det kanske kryddar upp hans förhållande. Han kanske behöver det. Och vem är jag att inte unna honom det? Haha ;-)
Jag har inga planer på att börja träffa honom. Eller göra nåt annat än att mejla. Men jag börjar fundera på vilket ansvar man har som singel. Många singlar verkar resonera "det är inte mitt ansvar, det är den personens val". Men jag anser nog att man har ett ansvar som singel ändå. Är jag tillsammans med en kille och han blir intresserad av en singeltjej och han inte har vett nog att säga nej så skulle man ju uppskatta om tjejen i fråga säger "nej, du är upptagen, det funkar inte för mig." Tyvärr är det sällan så och det blir sliskiga otrohetsaffärer bakom ovetande flickvänners och pojkvänners ryggar. Och detta är något jag inte vill vara med om...
Hur resonerar ni?
4 kommentarer:
Jag tycker också att man har ett visst ansvar. Mitt samvete skulle säga nej till att inleda ngt eftersom jag vet hur jag själv skulle känna om min pojkvän (om jag hade haft ngn vill säga..) var otrogen. Huvudansvaret ligger dock hos honom och jag har en stark känsla av att han kommer att vara otrogen oavsett om du ställer upp eller inte... Han söker nog tills han hittar ngn som gör det.
Oj började skriva - och insåg att mitt svar blev ett inlägg.
Haha engagerande inlägg!
Mitt resonemang finner du alltså där.
=)
Men jag tycker att det är hans fel och problem. Faktiskt.
Intressant ämne !
Tycker också man gör det lite lätt för sig om man säger att det är "hans problem" etc. etc. Hur man än vrider och vänder på saken så blir man ju själv en del av problemet vilket jag i allafall inte vill vara.
Dessutom respekterar jag inte direkt människor som är otrogna och skulle ha svårt att träffa någon som har en annan.
m: Visst är det så, vill han vara otrogen så är han otrogen, med mig eller med nån annan... tyvärr får man väl tillägga.
Zinnie: Jag förstår vad du menar, men samtidigt så är det som perkyshmerky säger, man blir ju själv en del av problemet. Och är man en del av problemet så bär man ett visst ansvar. Men samtidigt är det ju som du säger, vem fan tackar en liksom?? Klurigt det där...
Perkyshmerky: Håller med dig där. Man blir en del av problemet och därmed även får en del av ansvaret... Det är inget jag önskar. Men som Zinnie skrev på sin blogg, tänk om det är ens drömmars man då... Vem tackar mig för att jag säger nej? Som sagt... klurigt...
Skicka en kommentar